Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1933 - Måste lagen straffa brottslingar. Av Lilly Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 Lilly Arrhenius
inre förhållanden, som brottslingen själv endast i ringa mån förmår
bestämma över.
Med den syn på brottsligheten, som härav följer, bör det vara
ett berättigat socialt krav, att straffet i gammal mening — d. v. s.
den mening som ligger i själva ordet — avskaffas och ersättes av
andra former av samhällsskydd. Dessa kan inte göras
schablonmässiga utan måste bli av olika slag för olika fall. Man måste
räkna med i stort sett tre moment: preventionen eller den
förebyggande verksamheten, terapin eller brottslingens botande och
uppfostran till social medborgare och — där detta inte lyckas —
brottslingens internering på en anstalt likvärdig med hemmen för obotligt
sjuka.
Frågan om den förebyggande verksamheten sammanhänger med
hela socialismens problem. Nödens avskaffande innebär i hög grad
brottslighetens avskaffande. Ulnder nuvarande sociala förhållanden
är hela straffrättssystemet djupare sett av klasskaraktär, så till vida
som de härskande klasserna stillatigande godtar den sociala nödens
faktum, men straffar de olyckliga som drivits till brott av denna
nöd. Därtill kommer att de ekonomiskt välsituerade har helt andra
möjligheter än de fattiga att inom lagens råmärken leva ut sina
asociala drifter. Jämför den i gränderna uppvuxne och förkomne
individen, som våldför sig på en oerfaren flicka och blir straffad,
och mannen som är stor aktieägare i ett film- eller teaterbolag och
under mecenatens täckmantel gör sig till "god vän" med unga
kvinnliga statister — han blir en "om konsten högt förtjänt gynnare av
unga talanger"!
Man kan av straffrättssystemets klasskaraktär likväl inte dra den
slutsatsen, att ingen förebyggande verksamhet kan åstadkommas,
förrän en social revolution radikalt omdanat det nuvarande samhället.
Tvärtom är de nuvarande fängelsernas överflödiggörande och
avskaffande ett led i den sociala revolutionen. Inom klassamhällets ram
kan redan nu åtskilligt göras — tills ramen spränges, tills ett nytt
samhälle växt fram ur det gamla.
Den förebyggande verksamheten bör i huvudsak gå fram utefter
två linjer: dels blir det nödvändigt att höja de lägre klassernas
levnadsstandard, förbättra bostäderna o. s. v., dels måste man
företaga en utvidgning av skolornas omvårdnad av barnens fysiska och
psykiska hälsa. Något som man förresten måste göra, oberoende
av brottslighetens problem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
