Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 30 april 1933 - Måste lagen straffa brottslingar. Av Lilly Arrhenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Måste lagen straffa brottslingarf 255
På vissa håll utomlands har strävanden att redan i skolorna
förebygga framtida brottslighet gjort sig gällande. I Massachusetts i
Amerika, där mental hygiene-rörelsen växt fram, finns en lag, enligt
vilken barn, som inte kan följa med i skolorna och som visar
psykiska egendomligheter, skall undersökas av hospitalsläkare.
Särskild vikt lägges därjämte vid lärarproblemet. Lärarna får grundlig
undervisning i psykisk hygien. "Det är ju meningslöst att låta
barnet lida därför att det är sjukt, därför att hemmet är dåligt
eller därför att läraren är dålig" (Lundahl). De polikliniker, som
hör till Manhattan State Hospitale i Amerika, tar i samarbete med
skolornas lärare särskilt reda på barn med psykiska rubbningar.
Dessa får gå i särklasser. (Sådana finnes ju även i Sverge, ehuru
i långt mindre utsträckning.) Sedan lärjungarna slutat skolan,
övervakas de under fem år, d. v. s. just under den kritiska tid, då
av en psykiskt undermålig individ kan bli en vagabond eller en
vane förbrytare. Och där man inte hunnit så långt, har dock på
olika sätt samma synpunkter propagerats av läkare och sociologer,
i Sverge framför allt av Josef Lundahl och prof. Viktor Wigert,
som förestår Psykiatriska sjukhuset i Stockholm.
Kravet på brottslingens botande och uppfostran till social
medborgare — i stället för bestraffande — är ingen nymodighet. Det
förekommer redan hos Platon, som fällt de minnesvärda orden:
"Ingen är brottslig därför att han vill det själv, man blir det på
grund av kroppslig disposition eller på grund av dålig uppfostran,
en olycka som skulle kunna hända vem som helst. Då varje
brottsling är sjuk, fordrar det allmänna bästa att man övertygar sig om
huruvida han kan bli frisk eller inte." Och i sin berömda
tukthusskildring Andarna i fängelset är professor Georg Fuchs inne på
samma tankebanor. Han skriver:
Brottets bekämpande blir företrädesvis ett bekämpande av vissa
psykoser hos individen och hos massan och blir därmed — utan att
man avstår från juristens medarbetarskap — från att ha varit en
rättsangelägenhet en offentlig välfärdsangelägenhet i samma mening
som bekämpandet av andra psyko-patologiska företeelser, t. ex.
könssjukdomarna och alkoholmissbruket, redan nu är det. Men
därmed tillfogas rättskänslan, rättvisans princip, ingen skada utan
alldeles tvärtom: behandlingen av "förbrytaren" d. v. s. den för sig
själv och andra farliga kriminalpatologiska människan, blir först
därigenom verkligt rättvis, i det att den ej angriper den sjuka
individen utan de sjukdomsalstrande degenerationsfenomenen i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
