Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Arbetslöshet och samhällssolidaritet. Av Henrik Petrini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetslöshet och samhälls solidaritet 291
cheferna till att göra sitt allra bästa få de i regel utom den fasta
lönen även tantiem.
På detta sätt får var och en sitt efter mycket acceptabla objektiva
grunder. Nu är riskprocenten tagen så hög, att ingen hänsyn
ytterligare bör tagas till eventuella förluster. Återstår då att undersöka
hur rätteligen förfaras skall med eventuella vinster, sedan var och
en fått sitt. Dessa vinster kunna sägas bero på konjunkturerna, och
vi skola därför i det följande kalla dem för konjunkhtrvinster.
Ingen av de nämnda kategorierna, arbetarna, aktieägarna, cheferna,
kan med rätta göra anspråk på dessa vinster, allra minst
aktieägarna, som nu i regel ensamma få dela dem.
Den rätte ägaren till konjunkturvinsterna är ingen annan än
samhället självt. Ty de ha uppkommit, inte genom den enskildes insats
eller arbete, utan som en följd av samhällets eget aktuella tillstånd.
En del därav bör samhället tilldela alla de tre förutnämnda parterna
såsom en uppmuntran till företagsamhet och vakenhet i arbetet, men
vad skall bli av resten?
När ekonomin närmar sig ett stationärt tillstånd minskas de
tillfälliga vinsterna, och vid kriser bli de obetydliga, där de inte bytas
ut mot förluster. Det är egentligen endast vid uppåtgående
konjunkturer som man har att räkna med dem. Men det är just då som
den kommande krisen förberedes genom rationalisering med därmed
förenade massavskedanden men även med större vinst för
företagaren. Det är tydligt, att den konjunktur vinst, som ett företag inhöstar
på detta sätt, och som egentligen är samhällets egendom, i främsta
rummet bör användas till att bekämpa de skadliga följderna av
arbetslösheten.
Vi äro nu framme vid vårt mål som är att undersöka, huru de
funna felen i den nuvarande organisationen skola kunna avhjälpas
genom lämpliga åtgärder i samhällelig riktning gent emot den
felaktiga injusteringen av industrin i alltför individualistisk anda. Vid
behandlingen av den privatekonomiska paradoxen visades, att vid
ett stationärt ekonomiskt tillstånd enda möjligheten att rädda
samhället från ruin genom en igångsatt rationalisering vore att låta
arbetsgivaren använda de därför intjänade medlen till att med
bibehållen arbetsstyrka och lön minska arbetstidens längd. Den
svårighet, som uppkom för honom att göra så, därigenom att en ny
konkurrent inte hade några arbetslösa att underhålla, föreligger inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
