Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Arbetslöshet och samhällssolidaritet. Av Henrik Petrini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre, eftersom hela konjunkturvinsten, som konkurrenten skulle
tjäna in, nu tillfaller samhället och inte denne personligen.
Förslaget att låta samhället lägga sig till med konjunkturvinsterna
är ingenting nytt i vårt ekonomiska samhällsliv, utan denna åtgärd
har gamla anor i svensk lagstiftning. De gamla spritbolagen på
göteborgssystemets tid voro ordnade på detta sätt, och i viss mån
gälla liknande bestämmelser för de nuvarande monopolbolagen.
Likaså har den inbördes konkurrensen drivit en del försäkringsbolag
att frivilligt vidtaga liknande anordningar, men här är det inte staten
utan försäkringstagarna, som få skörda överskottsvinsten.
Alla abnormt höga inkomster torde i regel kunna betraktas som
konjunktur vinster, eftersom de omöjligen kunna hänföras till
resultat enbart av individens arbete. En uppfinning till exempel ligger
stundom så att säga i luften och det kan ibland bero på en ren
slump, vilkendera av två uppfinnare, som först lämnar in sin
patent-ansökan, såsom fallet var med uppfinningen av telefonen. Och att
montera in en motor i ett flygplan, när det redan fanns både motor
och flygplan, var även en uppfinning som bokstavligen låg i luften.
Man kan därför inte tillräkna en uppfinnare hela förtjänsten
av hans uppfinning, som till stor del ju är en produkt av hela den
föregående tekniska och vetenskapliga utvecklingen. I än högre grad
gäller det om bärande ekonomiska företag, att vinsten är en produkt
av samhällets ekonomiska utvecklingsmöjligheter, och när det är
fråga om mineralfyndigheter och dylikt, så har man redan börjat
inse, att det egentligen är samhället, som bör anses vara rätte
ägaren därav, låt vara att det i och för uppmuntran bör lämna en
rundlig summa i hittelön.
Men om också samhället kan anses vara berättigat att
skattevägen lägga embargo på alla konjunkturvinster, så bör dock en viss
moderation härvid lämpligen iakttagas, för annars skulle den fria
enskilda företagsamheten hämmas i alltför hög grad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
