Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Förenta staterna och krigsskulderna. Av Sven G. Strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRENTA STATERNA OCH
KRIGSSKULDERNA
Av SVEN G. STRAND,
Från 1923, då den första överenskommelsen träffades om
konsolidering av krigsskulder, intill juli 1931, då Hoover-moratoriet trädde
i kraft, hade de europeiska regeringarna täckt sina betalningar till
U. S. A. med pengar, som erhållits i form av skadestånd från
Tyskland. Sedan nu denna inkomstkälla sinat, anse gäldenärerna sig
berättigade att begära en minskning av sina egna bördor såsom ett
viktigt steg mot ett återställande av världens ekonomiska jämvikt.
Det torde vara på sin plats att erinra om att avskaffandet av
skadeståndsbetalningarna ägde rum som följd av att kreditorsstaterna
insågo, att varje försök att förmå Tyskland till att fortfara med sina
betalningar kunde förorsaka en ekonomisk katastrof med långvariga
och farliga återverkningar på hela världen. Frågan är nu om icke
liknande skäl tala för att U. S. A. bör göra eftergifter, som skulle
befria Europa från de tunga bördor som det iklätt sig i samband
med de oerhörda påfrestningarna under världskriget.
När Förenta staterna inträdde i kriget den 6 april 1917, uppgick
den till de allierade lämnade krediten till 8 miljarder doll., av vilken
summa 6 miljarder hade lånats till England i dess egenskap av
bankir för sina bundsförvanter. På grund av att U. S. A. var
neutralt deltog den amerikanska regeringen icke direkt i kreditgivningen
till de krigförande, även om vissa privata bankföretag beviljat en
del mindre lån. Man gick istället så tillväga, att England tilläts
inköpa allt för krigföringen nödvändigt såsom matvaror,
maskiner, kläder, metaller ete. Betalningen erlades huvudsakligen genom
att England realiserade tillgodohavanden och obligationer på den
amerikanska marknaden. Vid tiden för U. S. A :s inträde i kriget
hade de allierade emellertid praktiskt taget nått slutet på sina
finansiella resurser, och det blev tydligt att Förenta staternas förnämsta
insats måste bli av finansiell art, detta isynnerhet som landets
krigsberedskap ej tillät mera aktivt deltagande vid fronten. President
Wilson krävde således i kongressen icke blott "det största möjliga
samarbete med de stater, som äro i krig med Tyskland" utan också
"beviljande av största möjliga krediter åt dessas regeringar på det att
våra resurser må i största möjliga grad bli ett tillskott till deras".
Kongressen beslöt i enlighet med presidentens krigsprogram, i det att
den nästan omedelbart antog den första "Liberty Loan Act",
varigenom medgavs utgivandet av obligationer på 5 miljarder dollars, av
vilket belopp 3 miljarder doll. skulle ställas till de allierades
förfogande. Varken denna lag eller de efterföljande av liknande art
innehöll någon bestämmelse, varav kunde utletas, att de till de
allierade beviljade krediterna skulle utgöra kontribution till en gemensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
