Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Förenta staterna och krigsskulderna. Av Sven G. Strand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förenta staterna och krigsskulderna 295
Liberty Loan Acts icke blott auktoriserade kongressen att bevilja
lån till europeiska regeringar utan också att fastställa
återbetalningsvillkoren. De av låntagarna lämnade obligationerna voro av samma
slag som vanliga kommersiella skuldförbindelser och löpte med i
allmänhet 5 % ränta. Redan tidigt hördes emellertid antydningar från
de allierade regeringarna om önskvärdheten av en över hela linjen
gående annullering av de interallierade skulderna. Kongressens
ståndpunkt till återbetalnings frågan kom ej till uttryck förrän i febr.
1922, då kongressen antog en Iag, vari de principer fastslogos som
skulle utgöra riktlinjer för den speciella kommission, vilken hade
frågan om de allierades skulder om hand. Huvudpunkten i lagen
utgör bestämmelsen om att kommissionen skulle äga rätt att med
presidentens godkännande fondera de olika regeringarnas
krigsskulder, "under sådan form och sådana villkor, förfallotider och
räntesatser, som anses mest förmånliga i U. S. A :s intressen". Det
bestämdes vidare, att lagen icke skulle få tolkas såsom innehållande
något medgivande att förlänga lånens löptid utöver den 15 juli 1947
eller att bestämma räntesatsen till lägre än 4^ %. Uttryckligen
fastslogs dessutom, att kommissionen icke skulle äga rätt att
medgiva "avskrivning av någon del av skulderna utom genom deras
betalning".
Första ändringen i kongressens ståndpunkt kom till synes i en
lag, som medgav en uppgörelse angående de engelska skulderna.
England var det första land, som sände en kommission till
Washington för att underhandla om fondering. Vid underhandlingarna
fram-höllo de engelska representanterna, att det vore omöjligt återbetala
hela skuldsumman inom de 25 år. som fastslagits i den av
kongressen antagna instruktionen för krigsskuldskommissionen.
Engelsmännen funno även den fastställda minimiräntan av 4 % % för hög i
betraktande av att räntorna fallit till omkring 3 */> %. Inseende det
berättigade i de engelska önskemålen gick kommissionen med på att
fondera huvudskulden jämte obetalta räntor, utgörande sammanlagt
4,600 milj. doll., över en period av 62 år. Räntan bestämdes till
3 % för de första 10 åren och 3 y2 % för den återstående perioden.
De årliga betalningarna, amortering och ränta, skulle utgöra 160
milj. doll. under de första 10 åren och 180 milj. under de övriga
52 åren.
Genom att gå med på denna överenskommelse överskred den
amerikanska krigsskuldskommissionen sin befogenhet enligt lagens
bestämmelser, varför den måste anhålla om en lagändring hos
kongressen. Denna ändring antogs den 28 febr. 1923 och utgör således
den första avvikelsen från den ursprungliga ståndpunkten. Den
engelska överenskommelsen accepterades sedan såsom förebild för
liknande underhandlingar med andra länder.
Lagen av den 28 febr. gav skuldkommissionen betydligt ökad
fullmakt vid uppgörelser med gäldenärerna och kommissionen ansåg sig
i anslutning härtill kunna formulera satsen om betalningsförmågan
såsom grund för skuldbetalningarna. Eller såsom kommissionen ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
