Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Hitlers ungdomsår. Av Arnold Ljungdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denne lärare anser sig Hitler också kunna säga: "När jag nu efter
så många år låter mitt öga prövande överblicka denna tid, så är
det framför allt två betydelsefulla omständigheter, som jag måste
anse för viktiga. För det första: jag blev nationalist. För det andra:
jag lärde att förstå och begripa historien efter dess innersta mening."
Och så vidare i ett: ingenting sker utan att Adolf Hitler överallt
kan peka på direkta ingrepp från det förutseende öde, som har utsett
honom till Tysklands räddare. Man märker nogsamt att han lärt
sig "förstå och begripa historien" efter dess innersta mening!
Konstnärsdrömmar — proletärliv.
Dessemellan får vi oss små idyller till livs: kampen mellan far och
son angående det kommande yrkesvalet. Adolf vill bli målare,
"konstmålare", fadern vill göra honom till tjänsteman. Lösningen av denna
konflikt övertas än en gång av det vaksamma ödet: "I mitt trettonde
levnadsår förlorade jag plötsligt min far. Ett slaganfall träffade
den i övrigt så vitale mannen och gjorde på det mest smärtfria sätt
slut på hans jordevandring, försänkande oss alla i den djupaste sorg."
Nu finns det inte längre någon som kan ställa sig i vägen för Adolfs
konstnärsplaner, och när två år senare modern dör, beslutar han
att omsätta dem i verkligheten.
Tyvärr visar det sig att man vid konstakademin i Wien har en
avvikande åsikt om Hitlers begåvning. Han vägras inträde och i
stället för att få utbilda sig till arkitekt blir han tvungen att ta
plats som hantlangare inom byggnadsfacket. Det är ett hårt
slag för den unge mannen. Visserligen försöker Hitler även här svindla
med "ödet", som naturligtvis måste låta honom — den blivande
ledaren för nationalsocialistiska "arbetarpartiet" — lära sig förstå den
proletära mentaliteten. Och så fyller han också sida upp och sida
ner med långa politiska deklarationer hämtade ur sitt senare
program, i det han försöker framställa dem som omedelbara
erfarenheten från denna tid. Han, Hitler, har gudbevars aldrig haft något
emot arbetarna. Som f. d. hantlangare vet han tvärtom mycket väl
att de är hyggligt och gemytligt folk — tyvärr bara upphetsade och
vilseförda av judiska och marxistiska agitatorer och kujonerade
genom de av dessa element behärskade fackföreningarna.
Den som förstår att läsa mellan raderna får emellertid en annan
uppfattning av det sätt på vilket Hitler i sin självbiografi skildrar
sitt arbetarliv. Aldrig i hela sitt liv har Hitler varit verklig arbetare,
verklig proletär. Även som hantlangare förblir han hela tiden den
uppblåste, fördomsfulle småborgaren, som ur sin deklasserade
existens inte kan få fram någon annan känsla än hat och förakt mot
dem som står på samma sociala trappsteg som han själv.
Småborgaren, som med sina förkrympta rester av en ofärdig "bildning",
finner sig skyhögt upphöjd över arbetarna, som han aldrig har
förstått och aldrig kan förstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
