Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 30 maj 1933 - Hitlers ungdomsår. Av Arnold Ljungdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tillfälliga små ovarsamheter i texten belyser denna mentalitet hos
hantlangaren Hitler bättre än hans sidolånga politiska
deklamationer. "Det var redan från början en föga uppbygglig tillvaro. Mina
kläder befann sig ännu i ett någotsånär skick, mitt språk var
vårdat, mitt väsen återhållsamt." Det är äkta tonfall. Här tror man
Hitler, och man förstår att han rasande måste ha värjt sig mot
tanken på att inträda i fackföreningen, i vilken han såg ett hot
mot sin småborgerliga exklusivitet. Han försöker motivera sin
vägran att organisera sig med de mest hårresande teorier om
fackföreningarnas innersta uppgift, för att några sidor längre fram ändå
klämma fram med sanningen om sin inställning: "Jag drack min
mjölkflaska och åt mitt brödstycke (under frukostrasten) en smula
avsides, och studerade försiktigt min nya omgivning eller funderade
över mitt sorgliga öde." Det sorgliga öde som tvang den blivande
ledaren för ett "arbetarparti" att förtjäna sitt bröd med sina
händers arbete!
Antisemitismen.
Vi har redan sett hur Hitler under sin uppväxttid har mottagit
impulserna till två av de grundläggande punkterna i det senare
nationalsocialistiska programmet: nationalismen och arbetarhatet. Det
är även under sin vistelse i Wien som Hitler först utvecklar sig till
antisemit. Det tillgår på följande enkla och smärtfria sätt:
"När jag så en gång strök genom det inre av staden, stötte jag
plötsligt på en företeelse i lång kaftan med svarta lockar. Är detta
också en jude? var min första tanke. Så såg de visserligen inte ut
i Linz. Jag betraktade mannen förstulet och försiktigt, men ju
längre jag skådade in i detta främmande ansikte och forskande
prövade drag för drag, desto mer övergick den första frågan i min
hjärna till att ta en annan form: är detta också en tysk? Som alltid
i liknande fall började jag nu vända mig till böckerna för att komma
till klarhet med mina tvivel. Jag köpte mig för några ören de första
antisemitiska broschyrerna i mitt liv..." Och antisemiten Hitler
är färdig.
Men verkligt schwung får den hitlerska antisemitismen först när
han kan förbinda den med sitt arbetarhat därigenom att han
identifierar "judendöme" och marxism. Reflexionerna i anslutning till
historien om mannen med kaftan och svarta lockar illustrerar på
ett åskådligt sätt denna häpnadsväckande dialektiska utveckling. Hör
bara på sidoöverskrifterna: "Förvandling till antisemit." "Juden som
socialdemokratins ledare." "Judisk dialektik." "Marxismen som
kulturens förstörare." Med det sistnämnda temat är Hitler helt inne
på sin mammas gata, och då låter det så här: "Finns det en
styggelse, en skamlöshet i någon som helst form, framför allt på det
kulturella området, i vilken inte åtminstone en jude har haft sin
hand med i spelet?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
