Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 30 juni 1933 - Sexualproblemen och skönlitteraturen. Av Olle Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sexualproblemen och skönlitteraturen 343
det torde kunna diskuteras vad som vållar en människa mer olycka,
den ohämmade erotiken eller dessa "hämningar".
I den moderna erotiska litteraturen behandlas oftast konflikter
mellan erotik och moral. Är det inte i al’la fall en vanvettig
inkonsekvens av de "moderna" människorna (diktarna) att först göra allt
vad kärlek heter mellan könen till en sexudll angelägenhet och sedan
som konfliktämnen komma med sådana förlegade, rent etiska
begrepp som renhet, oskuld och trohet! Snälla underlivsfilosofer —
varför inte göra rent i hjärnan från de gamla etiska flosklerna!
Vid en detalj granskning av den senare freudfrälsta
skönlitteraturen finner man ett vimmel av dylika inkonsekvenser. Och där är
de erotiska lidelserna lössläppta titan hinder. Det är egendomligt
att från samma läger och i samma andetag höra talet om sexuell
upplysning. Deras (diktarnas) hjältar är ju oftast brådmogna och
rätt blaserade överklasspojkar, författare och för övrigt
intellektuella människor; alltså sexuellt "upplyst" folk. Och de gå under
på problem och konflikter, som arbetar- och bondpojkar för länge
sen löst efter det gamla moralbudet: Allt vad I viljen att
människorna etc. (Ett typiskt exempel är hjälten i Sven Stolpes "Feg".)
När jag läste Stolpes "Feg" kom jag osökt — detta som en ny
parentes — att jämföra den med Dan Anderssons "David Ramms arv".
Huvudpersonen i Feg, Rolf, och David Ramm är ju bägge erotikens
offer. Men hur olika har ej de båda författarna ställt sina hjältars
öden i relation till de problem, som söndersliter dem. Båda har
säkerligen gått till verket drivna av den inre nödvändighet, som är
den sanna konstens kännemärke. Hur mycket mera gripes man dock
icke av Ramms ångest över sina trohetsbrott, hans brinnande kamp
för att finna frid, hans eviga sökande efter en religiös grundval
att bygga sitt liv på, än av Rolfs verklighetsfrämmande strid med
sig själv, för att söka försona sig med att inte hans älskade var en
oskuld!...
Det konstnärliga värdet, fantasins strålande glöd i D. H. Lawrences
böcker kan nog ingen med framgång förneka. Inför den sidan av
hans diktning har jag rum endast för djup beundran. Men med
bästa vilja kan jag icke finna något avancerat och upphöjt i den
frigjorda sexualmoral han förkunnar. Han har kanske heller inte
menat, att den skulle vara varken avancerad eller upphöjd...
Emellertid har ju Lawrence kommit att framstå (just för nyssnämnda
förkunnelses skull!) som en ny gudom, en ny profet, för de mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
