Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 30 juni 1933 - Sexualproblemen och skönlitteraturen. Av Olle Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derna primitivisterna och sexualpoeterna. Och sannerligen måste
detta vara tecken på dekadens och kulturtrötthet. Man kan icke
undgå att spåra upplösningstendenser; dessa primitivistiska diktare
har uppenbarligen aldrig tagit på allvar den uppgift, som enligt Hj.
Gullberg i Exercitia spiritualia är poetens förnämsta, att "verka på
jorden som ombud för evigheten".
Ovanstående reflexioner kan vara en överdriven förenkling av
de berörda problemen. Men det är min förvissning och övertygelse,
att både den konstnärliga och socialt-pedagogiska vinsten av
sexualproblemens skönlitterära behandling blir minimal. För att
behandlingen av dem ska kunna ge oss något konstnärligt tillskott, tarvas
sådana lidelsefulla genier som t. ex. Ola Hansson och Fröding. Och
naturligtvis även då Lawrence! Och socialt-pedagogiskt är väl
läkarna bäst skickade. Den bäst och allvarligast menade erotiska dikt
kan oftast ha en inverkan på den breda publiken som är rent
skadlig. Det diktaren avsett att väcka, eftertanke och förståelse, kan i
stället reta och avtrubba.
Jag kan iöke heller komma ifrån, att.en myckenhet av den
moderna erotiska skönlitteraturen inspireras av ren sensationslystnad.
Ty det vore synnerligen egendomligt, om all världens
konstnärligalitterära lidelse helt plötsligt inriktades på samma sak av brännande,
själsligt individuella orsaker. Det vore ett fenomen så förunderligt
och sällsamt, att det inte kan vara sant!
"Frihet är det bästa ting" — men det förstår man kanske inte
fullt, förrän man varit ofri. Naturligtvis är det en ofantlig kulturell
vinst, att de mest skiftande problem och frågor numera kan
behandlas litterärt utan att författaren riskerar att bli bränd eller hängd.
Men denna ovärderliga frihet är i hög grad missuppfattad, om vi,
i stället för att värna densamma med en viss etiskt balanserad
ansvarskänsla, utnyttja den för vilka som helst kulturtrötta och
okynniga utsvävningar. Ett självsvåldigt utnyttjande av
friheten kan lätt leda till att utlösa dess motsats. Det kan inte
förnekas, att många unga diktare för närvarande självsvåldigt utnyttja
friheten till erotisk pratsamhet. En pratsamhet maskerad med
upplysningsnit. Jag tror, att en viss konstnärlig kontroll över denna
skönlitterära, primitivt nakna uppriktighet skulle vara lycklig för
vår demokrati — och fullt demokratisk. Ty den kan verka
upplösande denna uppriktighet. Och i upplösningens spår frodas
reaktionens ogräs. Det frodas redan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
