Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 31 juli 1933 - Estetisk religion. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Estetisk religion 391
varför han går i kyrkan svarar: "Det är så vackert". Ansätter man
honom och vill veta vad som är vackert, kan man vänta sig som första
nummer: psalmsången. Man behöver icke förneka psalmsångens
skönhet eller förbise det stämningsvärde som barndomsminnen av
psalmsång kunna skänka för att finna detta "vackert" som motiv till
kyrkobesök betänkligt. Ty märk väl att den som svarar så,
ofelbart blir upprörd, om man påstår att hans ärende i guds hus alltså
är estetiskt i stället för religiöst.
Ändå grellare ter sig motsatsen mellan synas och vara i
konfirmationerna, så som de numera tillgå. För hur många av dem
som för första och enda gången i sitt liv ta nattvarden har
ceremonin annat innehåll an långbyxor, vackra klänningar, blommor
och fotografi? När jag vänder mig mot detta missbruk av en
religiös fest, så sker det i ärlighetens, den andliga hygienens namn.
Jag missunnar icke ungdom en fest med hur vida byxor och hur
korta ärmar som helst. Än mindre missunnar jag prästerna de
tillfällen de kunna skaffa sig att få säga ett allvarsord till
ungdomen. Jag skulle inte ens invända något mot att de ungas
fest och de gamlas förmaning slogs samman, om blott båda
parterna gjorde klart för varandra, och framför allt för sig själva,
hur motsatta deras syften äro: så motsatta, att de blott i
undantagsfall ens snudda vid varandra. Jag förmodar, att klarseende
präster mycket väl veta, att deras konfirmanders hjärtan äro långt
ifrån gud, fast läpparna bekänna honom. De trösta sig — antar
jag — med att kanske ändå något korn sås, som en gång kan bära
frukt. Men vad är denna tvivelaktiga vinst mot de påtagliga
förlusterna?
Statskyrkans politik på senare år kunde sammanfattas i något
som jag skulle vilja kalla religiös realisation. När man inte kan
få sålt till ordinärt pris, sänker man priset, sänker det gång på
gång — låter pruta med sig hur långt som helst. Vi lära våra
barn att förakta avlatskrämarna på Luthers tid. De sålde
frälsning per kontant, men de fingo ju dock människor att betala en
slant för att rädda sin själ. Hur bete vi oss? Vi ge våra flickor
en vit klänning för att de ska stå vid altaret och låtsas ta emot
syndaförlåtelse för Kristi skull. Realisationen har kommit i sitt
sista stadium; man kastar bort sin vara, ja man betalar för att
få avsättning för den.
Detta är väl prästernas ensak, invändes det. Om de sälja till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
