Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 31 aug. 1933 - Händelser och spörsmål - Nazistterrorn i Braunschweig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lilleputtstaten utförde komedin att utnämna österrikaren till »sändebud» i
Berlin, varigenom han kunde kandidera vid presidentvalet och sedermera
bli tysk rikskansler. Under nationalsocialisten Klagges som
ministerpresident fingo de bruna banden i Braunschweig tillfälle att utveckla sig till
terrorister. Under tiden från 1918 till 1931 hade socialdemokraterna haft
hand om regeringen i staten, men vid valet senare året erhöllo
nationalsocialistenna och de borgerliga ett knappt flertal och övertogo
regeringsmakten. Nationalsocialisterna i lantdagen voro 12, de borgerliga 9,
socialdemokraterna hade 17 platser och kommunisterna 2. Inom kort
dominerade nationalsocialisterna i regeringen, de tysknationella blevo
blindpipor, och en mängd sociala välfärdsanordningar, som införts under den
socialdemokratiska tiden, slopaldes genast. I stället började den bruna
terrorn att göra sig starkt gällande. Det fortgick med ideliga övergrepp
och våldsdåd fram till marsvalet, då den bruna pesten med ens svepte
fram som en brand över det arma landet. Den »nationella revolutionen»
blev mycket blodig i Braunschweig.
Redan före valet omöjliggjordes den socialdemokratiska propagandan
fullständigt genom den stigande terrorn, vilken understöddes av Klagges
under de tysknationella regeringsmedlemmarnas tystnad. Den 9 mars
stormade de till tänderna beväpnade brunskjortorna Volksfreund-Haus,
arbetarrörelsens central i staden Braunschweig — under det polisen
avspärrade gatorna och höll »obehöriga» på avstånd. De bruna härjade som
barbarer i den stora byggnaden, misshandlade hänsynslöst alla som arbetade
där, sköto ner en person och förstörde allt som kunde förstöras. Böcker
och varor av alla slag kastades ut och antändes (bålet brann under tre
dygn) och alla kontanter stulos. Huset utplundrades fullständigt.
Aktionen leddes av en nationalsocialistisk lantdagsman Alper, som så långt ifrån
att bli straffad för dådet snart efter blev befordrad till justitiminister i
staten.
Nazisterna lämnade ingalunda Volksfreund-Haus efter denna bragd.
De inrättade tvärtom huset till en överfallscentral, och nu följde ett
verkligt skräckvälde i staden och staten. Det är omöjligt att referera alla de
ruskiga fall av brutal misshandel, som förekommo under loppet av några
veckor, men den ene efter den andre av ledande socialdemokrater (och
naturligtvis även kommunister samt judar, ehuru undersökningen
väsentligen begränsats till socialdemokraternas öde) släpades till det
ockuperade och till tortyrnäste inrättade Folkets hus och underkastades den mest
gräsliga misshandel med alla slags vapen. Piskning med läderpiskor och
stålknippen bestodos de flesta, ända därhän att de misshandlade till slut
liknade blodiga klumpar. I flera fall avledo de, i andra kommo de bort,
i några blevo de helt enkelt skjutna. Sjukhusen fylldes av terrorns
olyckliga offer. I många fall uppsöktes de i sina hem, helst nattetid, och
pryglades hänsynslöst av de besinningslösa S. A.-männen, i regel unga glopar.
Somliga av dem som misshandlades bröto samman och undertecknade
»frivilligt» förbindelser att lämna sina offentliga uppdrag samt partiet, varpå
kungjordes i de borgerliga tidningarna, (de socialdemokratiska utkommo
givetvis icke mer) att dessa ledare voro fega stackare, som sveko de av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
