Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 31 aug. 1933 - Händelser och spörsmål - Nazistterrorn i Braunschweig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem vilseförda arbetarna så fort det började osa bränt. Många trotsade
dock varje plåga hellre än att ge vika. Dessa blevo givetvis outsägligt
marterade.
Så piskades praktiskt taget varje socialdemokrat, som icke föredrog att
fly, ut ur de institutioner, dit han blivit vaid i laga ordning; kvinnor
skonades lika litet som män. Om många av de misshandlade meddelas att de
varit frontsoldater, troget utkämpat hela kriget, blivit svårt sårade i
striderna för fosterlandet. Sådana män pryglades alltså bestialiskt — och
smädades samtidigt skändligt — ofta av 20-åriga ynglingar, förvildade av
hatpropagandan. Det rörde sig i stor utsträckning om gamla män, vilka
nedlagt ett långvarigt arbete i det allmännas tjänst. Prygel och fängelse,
ja döden, blev deras lott vid »den nationella pånyttfödelsen» under)
Hitlers bödelsvälde.
Den socialdemokratiska lantdagsfraktionen togs under behandling sedan
de socialdemokratiska redaktörerna och partiförtroendemännen expedierats.
En av de första, som släpades till pinohuset, plågades så gräsligt, att han
till slut i förtvivlan sökte bita av sig pulsådern på ena handleden. I den
borgerliga pressen meddelades att han »frivilligt nedlagt sitt mandat och
utträtt ur det socialdemokratiska partiet». Sedan samtliga tvingats ur
lantdagen offentliggjordes en »förklaring» under rubriken: »Massflykt
från socialdemokratin, ledarna överge de bedragna massorna».
Nästa steg var att hundratals till tänderna beväpnade brunskjortor
drogo omkring till alla småstäder och landskommuner i staten och under
utövande av grov misshandel av alla socialdemokratiska förtroendemän
tvingade dessa att frånträda sina offentliga uppdrag och riva sönder sina
partimedlemsböcker. Under dessa expeditioner; spilldes också flera liv.
Slutligen gällde det staden Braunschweigs stadsfullmäktige, och inom
kort var den församlingen också befriad från socialdemokrater. Hur ett
gick till får man en föreställning om av fallet Theissen. Denne man var
en gammal frontsoldat, en dådkraftig, duktig stadsfullmäktigeledamot. Han
släpades nattetid till överfallslokalen och piskades fruktansvärt för att
avtvingas en »frivillig» förklaring om mandatnedläggelse. Han nekade och
piskades ytterligare under blodigt hån av den förutnämnde nazistiske
lantdagsmannen Alper, som väl kände Theissen. Slutligen blev han under
fruktansvärda hotelser om han ginge till läkare eller vågade tala om vad
han utstått hemfraktad. Han förunnades nåden att dö i sitt hem, men
han levde under fjorton dagar efter den hemska misshandeln. När han
kände slutet nalkas gav han sina närmaste en skildring av hur han
plågats av de omänskliga banditerna.
Det slutliga våldsdådet utövades mot de arbetare, som i förtvivlan
kommo på att söka anslutning till Stahlhelmsorganisationen för att icke
stå fullständigt skyddslösa gentemot nazisterna. Stahlhelmskonflikten
omnämndes flyktigt i tidninganna i våras. Med den förhöll det sig så.
Arbetarna började strömma till stahlhelmskasernerna för att inskriva sig,
de kommo i massor, till sist voro tusentals samlade en dag. Då förstodo
nazisterna att det kunde bli farligt för dem, och plötsligt stormade
»bröderna Sass» (S. A. och S. S.) in på kasernområdet och började bearbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
