Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1933 - Är demokratin i fara i de demokratiska länderna? Av Nils Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 Nils Andersson
emot bolsjevikerna i Ryssland i den mån de nödgades anställa
tsaristiska officerare ställde dem under skarp kontroll av röda
kommissarier) och i stället för att rekrytera riksvärnet med den
socialistiska ungdomsrörelsens och fackföreningsrörelsens medlemmar
överlät man åt dessa i sina hjärtan alltjämt reaktionära officerare
att anställa manskapet och uppfostra detsamma. Därmed uppstod
snart en klyfta mellan arbetarklassen och riksvärnet, och den
vidgades alltmera eftersom den gamla militaristiska andan vann insteg
hos militären. Riksvärnet hade icke behövt bli reaktionens stöd. Å
andra sidan hade en värnpliktshär icke nödvändigtvis varit pålitlig
ur demokratisk synpunkt (och en värnpliktshär nu i Tyskland bleve
säkerligen ingenting att bygga på för demokratin). Med de gamla
kejserliga officerarna i värnpliktsarméns ledning hade den
sannolikt blivit lika litet värd ur demokratins försvarssynpunkt som
riks-värnet.
Det går icke att se denna sak med en förgången tids ögon, Den
klassiska milisens land är som bekant Schweiz. Där skulle varje
man ha vapnet hemma på väggen. Men man kan icke ha kulsprutor,
kanoner, handgranater, giftgasapparater m. m., allt som hör till den
militära utrustningen nutilldags, på väggarna i de enskilda
soldaternas hem. De farligaste vapnen äro icke utan vidare åtkomliga
för manskapet utan väl inlåsta och bevakade av befälet. Och vad
hände icke i Genève förliden höst trots milissystemet? Militären
sköt faktiskt ner en mängd demonstrerande arbetare. Ser man icke
hur det går till i vårt ändå så demokratiska land om det kommer
på att militär skall utkallas. Då sker ett urval av "pålitliga". Det
var en avdelning av vår värnpliktshär som sköt fem obeväpnade
människor i Ådalen 1931. Allt tyder på att skillnaden mellan den ena eller
andra formen av militärorganisation betyder bra litet i och för sig.
Den ena som den andra är vansklig, och det vill en stark optimism till
om man skall våga förfäkta ett militärväsen som garant för
demokratin. Vägen dit måste bli lång och gå över en ordning, varunder
militärväsendets kärna, officerskåren, blivit socialistiskt genomsyrad.
Men det torde för mången te sig som ett skäligen utopiskt perspektiv.
Man får väl förmoda, att Rysslands röda armé är kommunistiskt
genomsyrad från ovan och ända ned. Utbildningen bedrives i varje
fall planmässigt i den riktningen. Men kommunism är långt ifrån
demokrati, och i den ryska kommunismen ingår obestridligen också
numera starka nationalistiska element. Därmed kan den röda armén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
