- Project Runeberg -  Tiden / Tjugofemte årgången. 1933 /
485

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1933 - Är demokratin i fara i de demokratiska länderna? Av Nils Andersson.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Är demokratin i fara i de demokratiska länderna? 485

kratins framtidsutsikter i de länder, som varit och äro demokratier,
och om man sålunda kan motse framtiden med skaplig tillförsikt för
dessa länders vidkommande, så kan man också hoppas att nya
försök skola komma att göras att återinföra demokratin i de länder,
där det första försöket icke blivit framgångsrikt utan lett till bakslag.

Emellertid har diskussionen även kommit att röra sig om
problemet demokrati — militär, och en av socialistiska
arbetarinternatio-nalens främsta teoretiker, austromarxisten Otto Bauer har tydligen
dragit nya slutsatser av demokratins tragedi i Tyskland. Han
tillskrev denna i ett stort anförande på internationalens konferens i
Paris i augusti bl. a. den omständigheten, att Tyskland icke ägde
en värnpliktsarmé utan en värvad militärmakt, i vilken
arbetarklassen knappast är representerad. Den blev alltså ett redskap för
reaktionen, åtminstone rörde den icke ett finger för att skydda den
demokratiska författningen, som den svurit att skydda, mot
angreppet från Hitlers bruna beväpnade horder. Varken riksvärnet
eller polisen ställde upp på demokratins sida utan läto lugnt de
privata kårerna göra uppror mot den lagliga ordningen; exempel finnas
för övrigt att polisen medverkade i terrorn mot dem som stodo på
den lagliga ordningens sida.

Härav synes Bauer ha dragit den slutsatsen, att en värvad
militärmakt under alla omständigheter är ödesdiger för demokratin —
förhållandena i Österrike torde förstärka den uppfattningen — men
att en värnpliktsarmé skulle kunna utgöra ett skydd för densamma.
Utan tvivel, yttrade han, var det ett djupt tragiskt misstag, att man
efter fredsslutet byggde de tyska och österrikiska riksvärnen på fast
anställning i stället för på allmän värnplikt, och han hävdade att
Tysklands krav på likaberättigande i fråga om militära
föranstalt-ningar borde medges under den förutsättningen, att det upprättas en
tysk folkhär, baserad på allmän värnplikt.

Man kan dock ifrågasätta om resonemanget är hållbart. Det
synes icke finnas stod för antagandet att en milishär utan vidare
skulle vara demokratin trogen eller kunna utgöra någon trygghet
för en demokratisk författning. Å andra sidan hade det tyska
riksvärnet icke behövt vara blottat på demokratiska element. Det
stora felet som begicks i Tyskland var otvivelaktigt att man icke,
då man kunde, sörjde för en förnuftig rekrytering och ledning av
riksvärnet. Den gamla regimens officerare togos in i riksvärnet
utan att någon kontroll åvägabringades över dem (jämför hur där-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:37:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1933/0489.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free