Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1933 - Österrike och Hitller-Tyskland. Av L. Albert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att icke låta nationalsocialismen växa sig stark på demokratisk mark.
Det var så mycket mera trängande som Dolfuss i nationalrådet blott
förfogade över en rösts majoritet och i förbundsrådet till och med
befann sig i minoritet, och regeringspartiernas anhängare, sedan
Hitler kommit till makten, i stora skaror löpt över till svastikan.
Efter den 7 mars kan man hitintills urskilja två faser i
regeringspolitiken. Den första varade ungefär två månader och omfattade
så gott som uteslutande ensidiga åtgärder mot socialdemokratin,
arbetarpressens undertryckande, mötesförbud, upplösning av
skyddsförbundet o. s. v. De kristligt-sociala och deras drabanter gåvo sina
reaktionära böjelser fritt lopp. Uppenbarligen tilltrodde de sig icke
att kunna förmå sina anhängare till några som helst åtgärder mot
de antimarxistiska nazisterna, innan de gjort sig av med allehanda
revolutionärt "skräp" för att tala med Seipel. Men naturligtvis
drogo de i den reaktionära konkurrensen med nazisterna det
kortaste strået liksom deras meningsfränder i Tyskland. Varje
folkfientlig åtgärd av regeringen drev blott nya anhängare till
nazisterna, vilka såsom oppositionsparti naturligtvis också i Österrike
uppträdde "socialistiskt".
I början av maj inträdde så en skenbar omsvängning och
genomgripande åtgärder mot nationalsocialisterna vidtogos ända till ett
förbud för deras partiverksamhet och press. Det är sannolikt att
liknande ting övervägts redan vid den nya regeringskuppens början,
men ändock fattades det icke mycket i att Dollfuss hade efterapat
Hugenbergs harakiripolitik. Ännu i april förhandlades det om en
regeringskoalition, och att dessa förhandlingar icke ledde till resultat
berodde dels på den hårda konkurrensen om taburetterna och dels
på bundsförvanten Hitlers allt tydligare väg i Tyskland. Slutligen
nådde regeringen den 1 maj, då trots ett jättelikt militäruppbåd
hundratusenden av Wiens arbetare demonstrerade på gatan,
gränserna för den antimarxistiska kursen. En serie bombattentat, vilka
verkställdes för att stödja de national-socialistiska
regeringssträvandena (för övrigt tydligen för tidigt och oorganiserat), gav Dollfuss
den yttre anledningen till ett förbud för nazistpartiet. Även
katolikförföljelserna i Sydtyskland gjorde sin verkan: då Hitlers
konkordat med Rom slöts, hade utvecklingen i Österrike redan kommit
i gång.
Därtill kommer, att Hitler så småningom i sitt förhållande till
Österrike hade låtit sig drivas in i ett läge, som han ursprungligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
