Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1933 - Österrike och Hitller-Tyskland. Av L. Albert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kanske alls inte hade avsett. Tidvis såg det ut, som om han oberörd
läte de österrikiska nazisterna falla och sköte på Österrikes
likställande. Men under de sista månaderna har den nationalsocialistiska
rörelsens inre lagbundenhet och ännu mer hitlerregeringens
prestigebehov efter så många utrikespolitiska misslyckanden låtit motsatsen
mellan de båda tyska staterna komma klart till synes.
Därom rör det sig fortfarande och icke så mycket om en den
österrikiska nationalsocialismens egen politik. Rörelsen är från
början politiskt, finansiellt och organisatoriskt fullständigt hänvisad
till Tyskland. Den har troget följt uppmarschen till början av 1932
och nedgången i slutet av samma år och följaktligen gav Hitlers
uppstigande till makten en mäktig stöt. Visserligen vann
austronazismen anhängare inom andra klasser än de rikstyska bröderna.
Den österrikiska nationalsocialismen har trängt mindre in i
proletariatet och i den katolska bondeklassen, men mer bland småborgarna
och tjänstemännen, och är alltså särskilt uppbyggd på de skikt, som
alltid gå med de starka bataljonerna. Därtill kommer
austronazismens fullständiga brist på kunniga och populära ledare. Genom allt
detta förklaras, att de österrikiska nazisterna så motståndslöst läto
sig undertryckas. Ty även om deras bombattentat mänskligt sett
äro skrupelfria förbrytelser, så äro de politiskt sett rena pojkstreck.
Anslutningen bland småborgarna och bönderna har därigenom just
icke vuxit.
Det avgörande är emellertid, att den nimbus av obetvinglighet, av
ständig marsch framåt, som de säkrat sig under intryck av den tyska
utvecklingen, i dag försvunnit. Mer än bombattentaten, mer än
berättelserna från de tyska pinorummen, till och med mer än
Hitler-Tysklands allt tydligare missgrepp i fråga om alla sociala och
ekonomiska problem, har austronazismen skadats av misslyckandet. De
ha låtit skrämma sig på flykten från en statsapparat, i vilken de
redan hade en betydande anslutning.
Nödtvungna måste de dessutom ge avkall på sin
Anschluss-propaganda — Hitler ville icke i förtid förstöra det goda förhållandet
till Mussolini. Nu när man förmodligen från tysk sida vill lägga
mindre hämsko på dem, kunna de icke längre fritt agitera, och vad
som är viktigare, nu har Anschluss-parollen under intryck av de
tyska händelserna förlorat en stor del av sin verkan. Det är denna
nationella rörelses tragik att den för oöverskådlig tid
komprometterat det tyska folkets verkliga statliga enande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
