Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Schweiz under krisen. Av Adolf Sturmthal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schweiz under krisen
politiska luft. Också den socialistiska idén stötte i Schweiz, så länge
den bar den tyska ursprungsbeteckningen och dess propagandister
utgjordes av tyska hantverksgesäller och senare av tyska arbetare,
på ett försiktigt avvisande från de breda massornas sida, på deras
misstroende mot varje utländskt inflytande. Först sedan
arbetarrörelsen i Schweiz skaffat sig egna ledare och ett eget språk, och den
socialistiska idén i en långvarig utvecklingsprocess anpassats till de
särskilda schweiziska förhållandena, kunde socialdemokratin erövra
massorna. Den egentliga frågan är alltså icke, om det utländska
inflytandet skall bli starkt nog i Schweiz för att också där alstra
avläggare — de måste utan förhoppning förtvina i den schweiziska
demokratins hårda luft — utan frågan är om den sociala
utvecklingen i Schweiz kan komma att skapa de förutsättningar, under
vilka detta fascistiska frö skulle kunna utveckla sig till en schwezisk
växt.
Att vilja fälla ett för alla tider giltigt omdöme därom vore
dåraktigt. Ingen kan förutse, hur långt krisen kan sträcka sig i Schweiz
och vilka sociala följder, som kunna uppkomma därur. Endast
tendenser kan man ännu konstatera. De tyda på att man icke har att
räkna med någon allvarlig fascistisk rörelse i Schweiz inom
överskådlig framtid.
Vad som i Tyskland avgjorde demokratins öde var, att samhällets
medelklasskikt organiserades till stöttrupper mot demokratin, Genom
inflationen, den storkapitalistiska rationaliseringen och agrarkrisen
råkade tjänstemän, anställda, hantverkare, småhandlare och bönder
i rörelse, lämnade de borgerliga partierna och blevo en självständig
politisk kraft, som riktade sig mot demokratin.
Väl har krisen drabbat medelklassen också i Schweiz, och
rationaliseringen understundom, fört den in under storkapitalets herravälde,
men ännu äro medelklasskikten långt avlägsna från den skakning,
som hemsökt den tyska samhällskroppen. De ha visserligen blivit ett
oroligt element i den borgerliga politiken, vilket förorsakat de gamla
borgerliga partiernas ledare mycken oro. Men om de, såsom nu,
vända sig bort från den kapitalistiska politiken, då finna de i det
stora arbetarpartiet en kraftfull bundsförvant, vars dragningskraft
hitintills städse visat sig större än de fascistiska äventyrarnas
lockelse. Om de anställdas förbund just nu vill föra en verksam kamp
mot lönenedsättning, så är socialdemokratin i det givna läget den
enda allvarliga bundsförvanten, som kan komma i fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
