Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Schweiz under krisen. Av Adolf Sturmthal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I länder med parlamentarisk demokrati förmår fascismen utnyttja
den naturliga och oundvikliga spänningen mellan väljare och valda,
mellan den anonyma massan och dess representanter. I Schweiz’
direkta demokrati är denna spänning mycket liten och politiskt
betydelselös. I alla viktigare frågor av politisk och allmänekonomisk
natur inom såväl kommuner och kantoner som statsförbundet avgör
i sista hand icke folkrepresentationen utan folket självt vid fri
omröstning. Medför i de parlamentariska länderna majoritetens
förskjutning i parlamentet och den därav följande regeringskrisen en
ständig oro, så är den schweiziska tjänstemannaregeringen å ena
sidan oavhängig av de växlande majoritetsförhållandena inom
parlament och folk, men å andra sidan heller icke något absolut
tillförlitligt verktyg för folkets majoritetsbeslut.
Om fascismen i Tyskland kunnat ta i sin tjänst en väldig
nationalistisk energi och den tyska storindustrins imperialistiska krafter, så
är visserligen Schweiz’ nationella patos icke alldeles verkningslöst,
men mycket mindre aggressivt och mycket svagare grundat på
underliggande ekonomiska krafter. Enbart landets fyrspråkighet (tyska,
franska, italienska och rhäto-romanska), som förbinder det med tre
stora europeiska kulturkretsar och utsätter det för växlande och
motsägelsefulla kulturinflytanden) är ett hinder, som är svårt att
övervinna för en nationalistisk rörelse.
Men framför allt framträder den schweiziska socialdemokratin
fullständigt obruten, ja, organisatoriskt starkare än någonsin förr
gentemot varje antidemokratisk rörelse. Dess moraliska kraft har
icke försvagats genom något som helst regeringsexperiment med
tvivelaktig utgång. Varje försök att belasta den med ansvaret för
den ekonomiska krisen är förgäves. Inte ens de skakande
händelserna i Tyskland kunna nedsätta den schweiziska socialdemokratins
moraliska auktoritet, då den gått helt andra vägar än det tyska
partiet. Tvärtom har det just nu lyckats socialdemokratin och
fackföreningsrörelsen att i sin stora kamp mot lönenedsättning vinna skikt
bland de statligt anställda, som hitintills ängsligt hållit sig borta från
samarbete med "marxismen". De stora föreningarna av anställda,
t. o. m. sådana av kristlig karaktär, ha denna gång icke kunnat
komma undan trycket från medlemmarnas sida. De ha förstått att
den av parlamentets borgerliga flertal beslutade nedsättningen av
statstjänstemännens löner med 7 1/2 % måste ge signal till en allmän
lönenedsättningskampanj i hela landet, att lönenedsättning utgör den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
