Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Schweiz under krisen. Av Adolf Sturmthal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgerliga krispolitikens hörnsten, och att dess genomförande
visserligen icke skulle förmå återerövra utlandsmarknaden, men väl att
fullständigt förstöra den inre marknaden. På så sätt har det varit
möjligt att bilda en stor front mot lönenedsättningen, som sträckt
sig från socialdemokratin och fackföreningarna djupt in i de
borgerliga partierna och som lösslitit stora delar av de anställda ifrån dem.
Den namninsamling, varigenom parlamentsbeslutet tvingades inför
folkomröstning, omfattade 330,000 röstberättigade, det största antal,
som någonsin nåtts vid ett referendum. Likaså nådde folkinitiativet
för införandet av en krisskatt på stora förmögenheter och inkomster
ett rekordantal underskrifter, och man vann därigenom breda
massor för en politik, som tvärtemot storfinansens planer ville lägga
åtminstone en del av krisens bördor på de besittandes skuldror och
icke blott på de arbetandes.
Detta blottställande av den borgerliga ekonomiska politiken stärker
dock samtidigt de reaktionära krafterna inom bourgeoisin. De se,
hurusom i grannlanden Tyskland och Italien arbetarklassen
undertryckts och berövats varje möjlighet till motstånd mot
lönenedsättning och mot upphävandet av de socialpolitiska rättigheterna,
hurusom kapitalismen genom en oerhörd skärpning av utsugningen söker
återställa den av krisen förstörda profiten.
Kunna arbetarorganisationerna icke förstöras av de fascistiska
banden, så kommer den borgerliga reaktionen själv att öppet under
egen firma försöka sig på den uppgiften. Om den fascistiska
orkanen från grannländerna icke fyller det fascistiska slagskeppets segel,
så kan den åtminstone hjälpa till att driva på den borgerliga
reaktionens gamla slupar.
Icke fascismen, denna förstuckna maskerade form för den
kapitalistiska reaktionen, utan den borgerliga reaktionen i sin av
gammalt kända form är fienden, med vilken det schweiziska proletariatet
har att mäta sina krafter. Om den allmänna politik som därvid
vore att föra rådde inga delade meningar på den partikongress, som
för någon månad sedan hölls, men däremot kommo olika
uppfattningar till synes i en rad taktiska spörsmål. Ledningen företrädde i
det väsentliga samma ståndpunkt, som kommer till synes i det
österrikiska programmet från Linz. Socialdemokratin avböjer illojala
kampmetoder, så länge bourgeoisin icke spränger demokratins ram
men låter folkets demokratiska fri- och rättigheter förbli oantastade.
Ställer sig bourgeoisin själv utanför legaliteten genom att förvrida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
