Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Den ryska revolutionens förutsättningar. Av C. O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554 C. O. Pettersson
differentieringen en social arbetsfördelning, och arbetsfördelningen
är ett av de effektivaste medel, som över huvud taget finnas, att
sammanföra individer och klasser, att göra dem beroende av varandra.
De sociala motsättningarna mildras därför icke genom breda sociala
kontaktytor men väl genom skapandet av sociala cirkulationskanaler.
Av avgörande betydelse för kommuniceringen mellan
samhällsskikten synas följande trenne faktorer vara. Inom de högre klasserna är
nativiteten i regel mindre än längre ned i samhället. Härigenom
uppstå luckor, som endast kunna fyllas underifrån. Men bortsett
härifrån är det tänkbart, att utrymmet inom de övre strata — på grund
av strukturella förändringar inom samhället — medger en viss
tillströmning. Emellertid skulle en av endera av eller bägge dessa
omständigheter föranledd sugrörelse uppåt svårligen kunna resultera i
en verklig cirkulation utan en viss social differentiering. Ostridigt är
i varje fall, att ju talrikare terrasseringarna äro i samhället, ju större
mellangrupperna äro och ju större differenserna äro inom de olika
samhällsklasserna, desto lättare kan övergången ske från en grupp
till en annan. Mellangrupperna mellan överklass och underklass
underlätta sålunda den sociala cirkulationen, och omvänt torde denna
cirkulation befordra bildningen av mellangrupper i samhället. En
livlig social cirkulation med relativt små klasskillnader och rik
klassdifferentiering ger de individuella krafterna och impulserna ett
större mått av frihet, flyttar tillbaka de sociala gränserna för
individens aktivitet, gör den mindre determinerad. Ju livligare
klasscirkulationen är, i desto mindre grad blir den enskilde genom sin
härstamning och sin ursprungliga sociala miljö predestinerad till en viss
verksamhet och en viss social position, han får rikare möjligheter att
välja och gestalta livsinnehållet i överensstämmelse med sin
individualitet, men samtidigt måste han vara beredd att konkurrera med andra
individer, likaledes genom klasscirkulationen lösgjorda från sin
ursprungliga sociala miljö. Skarpare markerade klassgränser
däremot hämma de personliga impulserna, determinera individens
position och predestinera honom till en viss verksamhet. Om
klassdifferentieringen under sådana förhållanden förlorar sin moraliska
auktoritet, om den förlorar det stöd, som ligger i att erkännas såsom
något rätt, naturligt och nödvändigt, erhålla de sociala strävandena en
utpräglat lidelsefull, desperat och revolutionär karaktär. Detta är just
vad som synes ha varit fallet i Ryssland.
Förkrigstidens Ryssland — varom det hela tiden är fråga — var
ett samhälle av fattiga och rika, av många fattiga och få rika.
Visserligen äro de fattiga överallt många i förhållande till de rika, men
i Ryssland synes denna disproportion ha varit av större mått än
annorstädes. Vad som saknades i Ryssland var mellangrupperna
mellan fattiga och rika; Ryssland var — liksom på sin tid det romerska
väldet — ett samhälle utan medelklass. Betecknande nog befann sig
också handeln, såväl den inre som den yttre, på ett primitivt stadium.
I tre olika avseenden blev detta ödesdigert för Rysslands sociala ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
