Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Händelser och spörsmål - Läget i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt arbete, vilket gör dem mera villiga att ge ut sin veckoförtjänst. Kunna
de stängda bankerna åter öppnas och statsgarantin för bankinsättningarna
lösgöra ytterligare rörelsemedel, bör denna omsättning kunna fortsätta
att ökas.
Betänkligare är att farmarnas köpkraft minskas genom det kraftiga
prisfall på jordbruksprodukter, som inträffade efter den första
spekulationshausen. Oron är utan tvivel allvarlig bland farmarna. Man har
t. o. m. igångsatt en strejk i fråga om leveranser. Det är dock svårt att
se vad de kunna vinna på den vägen. Så länge de inte sälja, få de inga
inkomster och då lagren till slut kastas ut på marknaden måste de verka
lika pristryckande som nu. Att problemet är allvarligt, visa emellertid
de åtgärder, som vidtagits för att med penningpolitiska medel framtvinga
en värdeförsämring av dollarn och som följd därav en prisstegring. Även
den som har svårt att inse hur händelseförloppet bör gestalta sig för att
leda till åsyftat resultat, bör kanske ändå inte absolut förneka, att det
kan lyckas, om man kompletterar med andra åtgärder. Det beror i så
oerhörd grad på vad allmänheten tror och alltså handlar. Man säges inom
ledningen icke hysa någon tro på en snabb verkan men väl hoppas, att
det så småningom skall lyckas att åvägabringa balans. Osvuret är bäst.
Trots allt har dock farmarnas köpkraft icke oväsentligt ökats under de
sista månaderna och det har säkerligen bidragit till förbättringen, ty att
en förbättring ägt rum låter sig icke bestrida. Man toride lia full rättj
att också skriva en mycket stor del av ljusningen på andra håll i världen
på de amerikanska åtgärdernas konto, även om många nu troskyldigt
•förklara, att nu ser ni ju att det kan bli bättre även utan något som helst
slags statshjälp efter amerikanskt mönster. Det är som sagt troligen en
orimlig överskattning av den egna förmågan.
Att man bland storföretagarna och inom storfinansen icke är belåten,
därom råder emellertid nu intet som helst tvivel. Man har blivit hjälpt
upp ur det allra värsta eländet och börjar skymta en möjlighet att klara
sig själv på andra folkgruppers bekostnad och är naturligtvis då genast
tfärdig att glömma den hjälp man redan fått. Vissa meddelanden för icke
så länge sedan tydde på att nian t. o. m. skulle ha vunnit presidenten för
sina idéer om att ledningen av näringslivet skulle överlåtas på
storföretagen under förutsättning att de sammlanslöte sig i något slags
planerande organisation. Dessbättre visade det sig snabbt nog, att detta var
ett alldeles förhastat meddelande. Roosevelt lär tvärtom ha ställt sig
mycket skeptisk till dessa förslag. Det skulle väl antagligen också ha
medfört en på sin höjd kortvarig uppblomstring med ett ännu djupare fall
om ganska kort tid. Även om återhämtningsprocessen skulle ta längre tid
nu men trots allt motstånd från kapitalets sida dock lyckas och
konjunkturerna sedan hållas jämnare, så är det alldeles otvivelaktigt en
möjlighet att vida föredraga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
