Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 28 nov. 1933 - Tysk kultur i landsflykt. Av Alf Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tysk kultur i landsflykt 619
som utöver Tysklands gränser ville Europa — och ett Europa, som
regerades av förnuftet, icke ett imperialistiskt Europa — och som
just därför i det nya Tyskland förklarats i akt, skändats, utsatts för
förföljelse av alla slag, tills den bokstavligt takt icke kunde andas
där — denna anda bör i de länder, där den åtnjuter gästvänskap,
icke blott manifestera sig därigenom, att den städse på nytt
analyserar och anklagar det, som är föremål för dess förbittring, kämpar
och uppställer krav; den måste också bortom denna permanenta
bitterhet, till vilken man föranlett den, visa sig vara vad den utger
sig för: ett kostbart element, som fortfar att vara produktivt, medan
det kämpar; som blommar, medan övermakten vill förkväva det och
har ett ljus, som varar längre än mörkret." Tidskriften vill
bekämpa den "tvångsföreställning, som medan den kallar sig ny i
verkligheten bär alla det föråldrades tecken", att nämligen förnuft,
fantasi och djup utesluta varandra. "Vi vilja samla det, som har
vilja till en människovärdig tillvaro i stället för vilja till katastrof;
vilja till kultur i stället för vilja till barbari, till en förljugen,
krampaktig ’medeltid’, vilja till tankarnas ädla och förpliktande arbete och
tjänst i stället för vilja att följa med i takten av den paradmarsch,
som i de vulgäraste äventyrares intressen leder till döden genom
giftgas; vilja till förnuft i stället för till hysterisk brutalitet och en
skamlös, programmatisk ’antihumanism’, som knappast förmår dölja
sin råhet och dumhet under de mest uppskruvade fraser. .. Den
som avskyr denna råhet och dumhet, förblir tysk -— eller blir det
kanske först nu — även om han av en vilseledd del av den egna
nationen för tillfället frånkännes denna titel. Just för dess utstötta,
för dessa till tystnad bragta, för detta verkliga Tyskland vilja vi
efter förmåga vara en samlingsplats. Vi veta — och detta är vår
tröst — att man icke blott i våra led känner och tänker så. Vi,
medlemmar av alla nationer, som ännu spridda arbeta i alla länder,
måste känna oss som en enda trupp, som vill rädda över till en
framtid, på vilken vi trots allt tro, något av det, som vi anse heligt
och livsnödvändigt i ett läge, då det är starkt hotat."
Det är som man ser inga "fosterlandslösa sällar", som utfärdat
denna trotsiga proklamation. Just i sin egenskap av tyskar ha de
känt ett starkt behov att inför all världen säga ifrån, att det barbari,
som nu vrålar sig hest ur alla tyska högtalare, icke får förväxlas
med tysk kultur. I en värld, där Tyskland i detta nu står isolerat,
ha de velat erinra om, att det finns en tysk tanke, ett tyskt
kulturliv, som tillhör mänsklighetens gemensamma omistliga värden.
Under harmen mot den nuvarande regimen skälver kärleken till
det bästa inom eget land och folk.
Ett ytterligare belägg härför finner man i Jakob Wassermanns
bidrag till tidskriften, en uppsats med titeln "Mein Landschaft,
äussere und innere". För en svensk läsare te sig kanske dess
spekulationer om sambandet mellan landskap och personlighet en smula
väl metafysiska. Men uppsatsen är eljest en gripande och vältalig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
