Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 26 dec. 1933 - Marcel Déat: Nysocialismen i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Marcel Déat
Marquet förklarade hurusom socialismen med lärdom från den
tyska erfarenheten borde visa sig vara ensam i stånd att mitt i den
ekonomiska krisens allmänna förvirring åstadkomma ordning och
auktoritet och att i sina händer ta nationens öde. Vänsterflygeln
trodde det vara god taktik att tolka dessa tre ord i reaktionär
riktning och det var därför som Léon Blum låtsade sig bli "förfärad".
Han anklagade uttryckligen Marquet och hans vänner för fascism
och inbillade sig utan tvivel att denna etikett skulle vara tillräcklig
för att oskadliggöra dem, eftersom kongressens stora majoritet
tycktes följa honom. I sitt anförande gick Blum in på det problem,
som han kallade "de övergående socialistiska formerna". Han
medgav att mellan den nuvarande kapitalismen och det fullständigt
socialistiska samhället måste finnas mellanstadier. Han förklarade
t. o. m. att dessa sociala former voro ett oundvikligt
övergångsstadium, men han underströk med styrka, att socialismen på intet
sätt borde blanda sig i dylika politiska och sociala företag
utan tvärtom avhålla sig från all delaktighet, som endast kunde
medföra ansvar och oreda. Han uttalade vidare den meningen,
som ej kommer att glömmas, att även om proletariatet skulle komma
att länge få slita ont, borde socialismen vänta på den revansch,
som "historiens dialektik" gjorde den säker om. Jag kunde icke
underlåta att protestera från min bänk och att fråga Blum, om
det var den tröst han hade att bjuda Italiens och Tysklands
landsflyktiga. Kongressen satt i sin tur häpen och stum av "förfäran"
inför denna dramatiska resignation och denna vägran att över
huvud handla positivt.
Dagen efter fick jag tillfälle att direkt svara Blum. Jag gjorde
det i ett anförande, däri jag hastigt analyserade fascismens orsaker
och drog lärdom av socialismens nederlag i de stora europeiska
länderna. Jag visade huru fascismen föddes i ett slags revolt, icke
från proletariatets sida utan från medelklassens, som hotades av
proletarisering eller åtminstone av materiell och social försämring
genom krisens framfart; huru denna kris medfört en försvagning av
staten genom nödvändigheten att både hjälpa de arbetslösa och stödja
de kapitalistiska företagen; huru den fascistiska demagogin på samma
gång som den lovade försvara medelklassen hade funnit en
ideologi, icke utan tilltalande drag, i sin vilja att stärka statens makt,
till vilken i Italien kommit en patriotisk hänförelse, som icke var
tillfredsställd med en till sina resultat ofullständig seger, och i Tysk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
