Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 26 dec. 1933 - Otto R. Wangson: Bortglömda reformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemortsrätt i den kommun, där man erhållit arbete och dit man sålunda
på fullt legitima grunder inflyttat.
Vart nu dessa stackars utstötta vända sig med en ödmjuk bön
om hjälp — ty någon rätt ha de ju minst av allt — stöta de
huvudena mot en mur av kall likgiltighet och egoism; de höra icke till
det rätta fårahuset och drivas därför ut i hungeröknen. Gå de till
arbetsförmedlingen: kommer aldrig på fråga, vi ha ju inte arbete
ens för våra egna! Så vandra de till arbetslöshetskommittén:
reservarbete, nix, kontantunderstöd, är ni klok, ni har ju inte
hemortsrätt här. Slutligen hamna de, trötta och hopplösa, hos
fattigvården: jaså, ni har inte hemortsrätt här, det var värre. Är ni gift?
Jaså, ja, för barnen kan ni få understöd (ty det kan vi få tillbaka
av hemkommunen!), och kan ni få läkarbetyg för er själv eller
hustrun, så ska vi se vad vi kan göra ytterligare! — Och varom inte:
tja, då är ingenting mer att göra, vi har nog med våra egna
understödstagare och kan inte dra försorg om andra kommuners!
Så ser i själva verket samhällets hjälpverksamhet ut
arbetslöshetsåret 1933, och i de hjulspåren skall man fortsätta år 1934 — om
ingenting göres för att få en ändring till stånd.
Vad behöver då göras; och vem skall göra det?
Jag upprepar det: det räcker inte med en aldrig så kraftig statlig
arbetslöshetspolitik, enär den dock aldrig kan omfatta alla
hjälpbehövande. En avgjord förbättring skulle dock nås om statsmakterna
uttryckligen sade ifrån, att de kommunala arbetslöshetskommittéerna
icke fingo utestänga någon från hjälp på den grund allenast att han
ej ägde hemortsrätt inom kommunen. I nuvarande direktiv heter det
bara, att "den omständigheten att sökanden är mantalsskriven inom
annan kommun än den där ansökan om arbetslöshetshjälp göres,
utgör icke hinder för bifall till ansökningen".
Det är ju gott och väl, eller rättare det är inte gott och väl, att
man bara inte direkt förbjuder kommunerna att hjälpa utsocknes.
Ty risken att de skulle falla för denna vackra frestelse är ytterst
ringa. Det borde naturligtvis i stället heta, att den omständigheten,
att sökanden är mantalsskriven eller äger hemortsrätt inom annan
kommun än den där ansökan om arbetslöshetshjälp göres, må (får!)
icke utgöra hinder för bifall till ansökningen.
Men det blir ända alltid till sist — och ofta först som sist! —
på fattigvården, det hänger, om hjälp överallt skall lämnas åt alla,
som tränga till hjälp. Framför allt en fattigvårdsreform är av nöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
