Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 26 dec. 1933 - Olof Olinder: Den interkommunala skatteutjämningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 Olof Olinder
ten. Det är, såsom beredningen framhåller, kommunernas fattigdom
eller rikedom på skattekronor i förhållande till folkmängden, som
spelar den största rollen för skattetrycket.
Då ännu kommunernas verksamhet var av ringa omfattning,
förefanns icke något skatteutjämningsproblem. Tidigare hade
kommunerna för övrigt större möjlighet att ordna sin verksamhet efter sina
ekonomiska förutsättningar. Med ökade möjligheter med avseende
å samfärdsel, nyhetsförmedling, skolbildning m. m. hava emellertid
numera vissa för hela riket gemensamma minimifordringar på
samhällets verksamhet skapats hos de enskilda medborgarna.
Sockengemenskapen har mer och mer upplösts och efterträtts av en
riksgemenskap. Dessutom är att observera, att skattemetoderna i äldre
tider hade en viss skatteut jämnande verkan. Tionden betydde under
alla förhållanden en tiondel av skörden odi en skatteökning behövde
således icke inträffa under ett missväxtår. För fattiga socknar i
Sverge stod för övrigt den möjligheten alltid öppen att "kära till
konungen" om bidrag till kyrkobyggnad m. m. Slutligen bör även
framhållas, att de samhälleliga pålagorna ofta bestämdes efter
"förhandlingar" mellan regeringen och ortsbefolkningen, varvid möjlighet
förefanns att i varje fall anpassa statsbeskattningen efter de lokala
ekonomiska förhållandena.
Om man också i allmänhet erkänner den formella giltigheten av
nämnda regel om skattetryckets beroende av skattekraften, har man
emellertid på några håll velat förringa dess reella betydelse i det man
framhållit, att den mätare, som här användes för att angiva
skattekraften, nämligen antalet skattekronor per invånare, icke är ett
tillförlitligt uttryck för en kommuns fattigdom eller rikedom. Man
kan nämligen för det första göra gällande, att kommunerna på grund
av brister i gällande skatteförordningar eller i deras tillämpning icke
alltid bliva tillskiftade de beskattningsföremål, som de rätteligen
kunna göra anspråk på. Det torde emellertid, såsom
skatteutjämningsberedningen framhållit, få anses uteslutet, att man genom
justeringar av skatteförfattningarna skulle kunna förändra det tekniska
skatteunderlaget i så stor utsträckning, att de påtalade
differenserna i skattekraften i mera väsentlig mån reducerades. Man har
för det andra framhållit, att inkomsttaxeringarna mångenstädes icke
kunna anses vara fullt tillförlitliga, enär naturainkomst å landsbygden
i allmänhet blir för lagt taxerad. Ett visst fog finnes måhända för
denna invändning, men det kan erinras om att ojämnheter i skytte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
