Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 26 dec. 1933 - Litteratur - B. Montagnon etc: Neo-Socialisme - André Maurois: Chantiers américains
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Litteratur
Det franska språket är ju känt för sin klarhet, men det framträder här
kanske t. o. m. ovanligt klart, varför boken även ur den synpunkten är
vard ett studium.
André Maurois: Chantiers américains. 187 sid. 111. Gallimard. Pris 10 fr.
Den som en gång läst ttt arbete av Maurois, griper antagligen gärna
tillfället art förnya bekantskapen med honom. Han ger sina läsare fransk
esprit i dess allra bästa form. Väl är det som biograf han förmodligen
är isom mest uppskattad, vilket? i så fall icke kan synas underligt för
den, som läst hans Disraeli, väl en av de älskvärdaste böcker av detta
slag, som någonsin skrivits. Maurois, saknar emellertid ej heller andra
strängar på sin båge och; han dokumenterar sig i Chantiers américains
som en framstående reseskildrare.
Det amerikanska bygget låg i ruiner, då M. kom till Newyork. Det
är i sin ordning, att läsaren: först får en skildring av de intryck, som
den nyanlände mottagit vid sin ankomst jämte en kort redogörelse för
konjunkturförloppet under de senaste åren. Det är egentligen fel art
använda ett så tungt ord som konjunkturförlopp om skildringen, ty dem
är allt annat än tung. Man får en livlig föreställning om de arbetslösas
eländiga tillvaro i det följande, om, farmarnas betryckta läge, om
virr-varret, då landets banker voro stängda.
Förmodligen har M. rätt, då; han därefter koncentrerar
uppmärksamheten på presidqnten. Det är säkerligen riktigt, att amerikanarna i
honom sågo och se räddningen ur det kaos, dit det hela syntes sjunka.
M. uttrycker det så, att folket i gemen känner sig draget till mannen
som sådan, hyser en öm beundran för honom. Han har förstått att nå
sitt folk med sin röst genom radion och M. säger, art icke en utan otaliga
i olika delar av landet betyga, att han vunnit dem mied sitt blotta sätt
att tilltala dem med sitt »My friends», mina vänner. Tonen, röstens
samtidiga mjukhet och fasthet gjorde, att man trodde honom, trodde, art
’han verkligen var deras vän. Det berättas, att då presidenten höll ett av
sina första stora och för det följande synnerligen viktiga tal, lät han»
sedan han skrivit det, kalla in en målare, som arbetade i Vita husets
satte honom ned och höll talet för honom med uppmaning att avbryta,
så fort det var något han inte fullständigt förstod. Målaren gjorde som
presidenten begärde och anförandet stuvades om. Alla lara sedan ha
förstått det.
Efter presidenten själv presenterar M. en del medlemmar av den s. k.
hjärntrusten och andra presidentens medhjälpare, bl. a. general Johnson,
om vilken det berättas, att han till en journalist, som uttryckt sina miss*
tankar om art några åtgärder komme att stöta på motstånd, sade:
»Säkert, om två månader kommer luften att vara full av döda katter».
Fullt så farligt har det visst inte blivit ännu, men det vore kanske inte
så underligt, om den av Al Smith citerade Disraeli har rätt, då han sader
att fler mänskor blivit tokiga av att studera guldmyntfoten än av
olycklig kärlek.
Vad skall det då bli av experimentet? M. svarar inte på den frågan*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
