Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 26 dec. 1933 - Litteratur - André Malraux: La condition humaine - B. Montagnon etc: Neo-Socialisme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 55
paradox utan en filosofi som höjer den mänskliga handlingen till
odödlighetens nivå. Ty ett sådant perspektiv ger handlingen ett egenvärde som
icke förringas av misslyckandet — det gör det sistnämnda begreppet
meningslöst.
Om sålunda denna filosofi är höjd över motgångar, oförrätter,
fysiska lidanden, så finns dock kvar det fundamentalt mänskliga lidandet
som ligger på bottnen av själva tillvaron och som stiger upp i människan
som en ångest i ensamheten eller som en främlingskänsla för det man,
älskar. Från detta lidande går ingen dödlig fri. Den gamle Gisors,
filosofen i romanen, uttrycker det en gång i den pessimistiska satsen: »II
n’y a pas de connaissance des êtres». Man kan aldrig lara känna sig
själv eller andra. Däri ligger kärlekens och all mänsklig samvaros tragik.
’Kyo känner sig skild från sin hustru genom en isande mur, byggd »icke
av hat, icke av svartsjuka, utan av någonting utan namn, lika
förstörelse-bringande som tiden eller döden». Det enda som kan nå över denna mur
och bygga en bro över lidandet är dess eko, medlidandet. Dess heroism
är självuppoffringen, för vilken Katov, som i en av de sista scenerna
avstår sitt snabbt verkande cyan gift åt två kamrater dömda art levande
brännas och därigenom byter roli med dem, är en storslagen exponent.
Men Malraux’s persongalleri rymmer icke blott dessa handlingens eller
självuppofringens hjältar. I den ryske baronen Clappique har förf. skapat
en slags motpol, »Fhomme sans réalité», overklighetsmänniskan, som han
kallas på ett ställe. En Pajazzfotyp som inte begär att bli tagen på allvar,
men som fängslar genom sin estetiska charm; en livets spelare, men som
också har sin Pajazzotragik: även lidandet förlorar hos honom sin storhet.
Och hos Hemmelrich, bunden av vardagens hänsyn, med personligheten
ihjälklämd av omsorgen om hustru och barn, blir friheten när han äntligen
vinner den en grotesk karikatyr.
Den huvudsakliga handlingen i Condition humaine utspelas under
loppet av några få dagar, vilkas olika timmar äro mättade av intensivt
liv. Stilen är mäktig och kompositionen fast, satserna kunna vara som
hamrade i metall, men koncentrationen i tanken gör boken ingalunda lättläst.
Det är emellertid värt mödan att stanna och begrunda inför en roman som
verkligen har något art säga. Vissa partier såsom inledningen om
Tsjens mord, värdig en Dostojevski, eller fängelseskildringarna på slutet
äro mästerverk av konstnärlig realism. Börje Schlyter.
B. Montagnon, Adrien Marquet, Marcel Déat: Neo-Socialisme? 141 sid.
Grasset. Pris 9 fr.
Denna lilla volym innehåller de tal, som av de ovan nämnda personerna
höllos vid den franska socialistkongressen i juli 1933. Därtill har lagts
en kommentar av Max Bonnafous. En närmare redogörelse för
innehållet är onödig, eftersom det väsentliga finnes återgivet i den artikel av
Déat, som återfinnes på annat ställe i detta häfte. Framställningen i
boken är emellertid givetvis utförligare och den kan därför rekommenderas
åt den, som önskar närmare sätta sig in i vad den franska partistriden
gällde och vilka linjer den s. k. Renaudel-gruppen är bertedid att följa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
