Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1934 - Mauritz Västberg: Idéoffensiv för socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
miljön. Hans stora bekymmer är hur man skall kunna förhindra, att
socialismen i brist på andlig gestaltningskraft och politisk
handlingskraft visar sig oförmögen att förvandla kapitalismens kris till en
omvälvning av kapitalismen. Därvid söker han först en användbar
socialistisk teori. Denna måste icke blott betrakta den kapitalistiska
världen under synpunkten av en övergående utvecklingsfas utan som
en historisk totalitet. Studiet av samhällshistorien har övertygat
honom om riktigheten av den marxistiska grundåskådningen om alla
samhälleliga processers dialektiska natur. Men därvid måste man
gripa tillbaka på en totaluppfattning av dialektiken, som icke räknar
blott med de materiella orsakerna, utan med en andligt-materiell
växelverkan. Han understryker att Marx utgick ifrån att det mellan
människorna och omgivningen råder en växelverkan, så att de
bestämmas av den och i sin tur bestämma den, och själv hävdar han
att idéerna äro psykologiska verkligheter, emedan de bilda motiv
och sålunda påverka det faktiska handlingslivet. Men han erkänner,
att intensiteten hos viljekrafterna mindre beror på de känslor, som
härröra ur föreställningen om ett eftersträvat idealtillstånd, än på de
känslor, som härröra ur erfarenheten av det bestående. Därför att
människan reagerar mot sociala missförhållanden är det dock ej
säkert att hon kommer fram till socialistiska slutsatser. Men för den
socialistiska rörelsen är det nödvändigt att välja idén i stället för
intresset som ledstjärna. Här säger han även många kloka och
riktiga ord om den socialistiska människan och en socialistisk livsstil.
Ehuru han inte skattar varken åt någon schablonmässig ekonomisk
uniformitet eller åt en livsförnekande asketism så inskärper han dock
att ingen får förlora känslan av det sociala ansvaret och det goda
exemplets smittande makt. Begreppet den socialistiska människan
uttrycker för honom enheten mellan mål och medel, mellan livs- och
samhällsgestaltning, mellan socialism och mänsklighet.
Socialismens idé förkunnar en jublande tro på socialismen. Denna
tro bottnar i insikten om det ekonomiska systemets egen natur, där
motsättningen mellan arbetsformernas sociala karaktär och den
antisociala karaktären hos den härskande kapitalismen blir allt starkare
och där den moderna tekniken allt bestämdare kräver kapitalismens
övergång till socialism. Även om den pågående krisens omedelbara
verkan varit att de socialistiska organisationernas materiella makt
minskats så anser de Man att socialismens idé aldrig utstrålat en så
stark kraft som nu. Och han styrker detta med att peka på att
kapitalismen själv måste för att bli funktionsduglig låna av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
