Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1934 - Mauritz Västberg: Idéoffensiv för socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
maximiprogrammet. Han vill att en plan skall träda i stället för
programmet. Denna skall vara en symbol för att
produktionsordningens omvälvning skall göras till ett omedelbart krav. Men denna
omvälvning skall ske i viss ordning. Först skall man överföra bank-
och kreditväsendet till allmän samhällelig egendom, omedelbart
därefter kommer kravet på socialisering av de stora kapitalistiska
nyckelindustrierna, som redan ha monopolistisk karaktär. Denna sak är
ganska sparsamt berörd i boken. Men han framhåller att man måste
klarlägga hur långt därutöver man skall gå även för att förekomma
ett motrevolutionärt sabotage i olika former. Då han bestrider att
kommissioner kunna leda några aktioner, förordar han, att
lagstiftningens roll begränsas till att utnämna kommissarier med vittgående
personliga fullmakter. Vidare tror de Man att den europeiska
socialismen kommer att i sin socialiseringsaktion söka bibehålla eller
utbygga den fria sektorn i näringslivet. Denna fria sektor bör
omfatta ej endast bönder, hantverkare och affärsmän utan ock alla ej
monopoliserade industrier, då det är bättre att leda det fria
initiativet och bygga in kooperativa företag än att blott expropriera. Han
understryker även starkt att man måste göra halt inför de små
sparkapitalen, som tjäna den sociala försäkringen och äro investerade
i statliga och kooperativa banker. Ehuru de Man inser att en
fullständig socialisering blott är möjlig inom det internationella livets
ram, anser han dock skäl tala för att man i ett land ej skall vänta med
att genomföra den partiella socialiseringen.
Något verkligt bärande nytt återfinner man icke i de Mans nya
bok. Hans konstruktiva uppslag och taktiska linjer återfinnas i allt
väsentligt redan hos Otto Bauer och andra. Men de ha fått ökad
aktualitet och skärpt belysning av den nuvarande krisens längd och
styrka, som ställt den socialistiskt orienterade arbetarklassen liksom
hela samhället inför nya problem av vital betydelse för
människornas trygghet, frihet och utkomst. Och boken kan mycket väl läggas
till grund för den självprövning av metoder och meningar som varje
friskt och ansvarigt socialistiskt parti måste utöva ej minst i tider
av kris och oro. Men detta arbetes största betydelse ligger i
författarens stimulerande tro på den socialistiska idéns segrande kraft
mitt i en värld där det så påtagligt mörknat över arbetarklassens
väg. Och det är denna starka bärande tro på socialismens förnuft,
rättvisa och styrka som främst vår unga generation behöver om den
mot borgerlighetens alla makter och krisens olika påfrestningar skall
kunna förvandla socialismens idé från utopi till verklighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
