Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1934 - Sigfrid Hansson: Svensk arbetsrätt i stöpsleven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk arbetsrätt i stöpsleven 139
inflytelserika liberala partiet. Man lyckades också med två rösters
majoritet förhindra denna lagstiftning, som i den offentliga debatten
hade erhållit benämningen "åkarpslagen nr 2".
Efter detta nederlag vilade fackföreningsrörelsens antagonister på
hanen till 1908, då motioner väcktes i syfte att få till stånd sådana
ändringar i strafflagen och tryckfrihetsförordningen, att
blockadannonserna och det på den tiden ganska flitigt praktiserade systemet
med s. k. avbön för strejkbryteri skulle kunna lättare beivras.
Förslaget angående ändring i tryckfrihetsförordningen kallades efter sin
upphovsman lex Hildebrand. Året dessförinnan hade regeringen
emellertid tagit initiativ till en utredning rörande en del
arbetsrättsliga problem, som hade aktualiserats av fackföreningsrörelsen. I
denna utredning hade fackföreningsrörelsen låtit engagera sig. Två
av dess främsta män, Landsorganisationens ordförande Herman
Lindqvist och Murareförbundets ordförande Nils Persson, voro
nämligen ledamöter av utredningskommittén. Så kom storstrejken 1909
och den därmed ytterligt tillspetsade politiska situationen.
Regeringen passade på att entlediga den paritetiskt och enligt
parlamentariska principer sammansatta utredningskommittén och forcerade
fram en serie av lagförslag till 1910 års riksdag. Dessa förslag
gällde bl. a. arbets- och kollektivavtalen, upprättandet av en
arbetsdomstol, ändringar i lagen angående medling i arbetstvister och
ändringar i strafflagen i syfte att åstadkomma förbud mot s. k.
samhällsfarliga strejker. Regeringen lyckades icke heller denna gång
förmå andra kammaren att medverka till en lagstiftning som, alla
försäkringar i motsatt riktning till trots, syftade till att komma
fackföreningsrörelsen till livs. Det hjälpte icke att regeringen 1911
återkom med sina förslag något modifierade. Något positivt resultat
uppnåddes icke heller då.
Från regeringsmaktens sida har sedan dessa icke förmärkts någon
livligare åstundan att återupprepa de försök, som gjordes 1910—
1911. Tidvis har man också hållit sig ganska passiv inom de
borgerliga partierna, men då och då har intresset för lagstiftning på
ifrågavarande område hastigt blossat upp. Så skedde t. ex. 1921.
Det var inte småsaker, som man då kom med. Framför allt ville
man ha till stånd en lagstiftning mot s. k. samhällsfarliga
arbetsinställelser, men detta begrepp hade nu vidgats avsevärt. I
detsamma innefattades icke blott strejker och liknande stridsåtgärder
vid statens och kommunernas arbeten utan även vid lantbruket, inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
