Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1934 - Eva Wigforss: Kvinnosak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNOSAK
Av EVA WIGFORSS.
Virginia Woolf: A Room of One’s Own, London,
1931, 5 sh.
Lydia Wahlström: Den svenska kvinnorörelsen,
Norstedts, 1933, 6: 50 kr.
"Ett eget rum" kallar Virginia Woolf sina 1929 i bokform
utkomna föredrag om Kvinnorna och litteraturen. Varför ha vi ingen
kvinnlig Shakespeare eller Dickens? frågar man, när man inte som
en engelsk biskop nöjer sig med att helt enkelt bedyra, att en
kvinnlig Shakespeare är otänkbar vare sig i förfluten, närvarande
eller tillkommande tid. Om denne herre varit lite orienterad i den
samtida anglosachsiska litteraturen, hade han kanske yttrat sig med
större försiktighet, och hade han som Virginia Woolf inte nöjt sig
med att ha en mening utan sökt en förklaring till det obestridliga
faktum, att kvinnorna fram till våra dagar varit mycket tunnsådda
bland litteraturens stora, så kanske han också kunde funnit den.
Men troligen hade den inte blivit så enkel och påtaglig som den hon
ger. Kvinnorna hade inte något eget rum att skriva i. Deras
verk, när de till sist vågade skriva för offentligheten, kom till i
familjernas vardagsrum. Hur skulle man där kunna få den
koncentration, som en poet behöver? Jane Austen skrev enligt en nevös
memoarer på det sättet. Hon gömde det skrivna under läskpapperet,
när besök eller tjänare kom in i rummet. Och hon var glad, att
dörren knarrade och varskodde. Att det under sådana förhållanden
blev romanen, som blev kvinnornas första litterära uttrycksmedel
är inte så underligt. Man behöver kanske inte ens förutsätta, att
kvinnan av naturen blivit särskilt missgynnad vid fördelningen av
den poetiska uppfattningen eller förmågan att ge en skön form åt
sina tankar.
Virginia Woolf kommer med ännu en högst trivial och
chockerande förklaring. Ännu höra vi till de vanlottade, säger hon. Och
för att åstadkomma stora ting behövs trygghet och frihet. Så enkelt
säger hon det förstås inte utan berättar på sitt underhållande sätt
och med rätt så många ord, hur hon vandrar omkring i den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
