Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1934 - Eva Wigforss: Kvinnosak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 Eva Wigforss
universitetsstaden på jakt efter ett svar på frågan: Varför ha vi
ingen kvinnlig Shakespeare eller Dickens? Hon blir bortdriven från
gräsplanen av en beskäftig vaktmästare, där hon mediterar i det
gamla collegets trädgård vid ån, vägrad tillträde till biblioteket, där
hon visste, att de handskrifter hon sökte skulle finnas. Inte för
kvinnor. Vid en utomordentlig lunch tillsammans med manliga
vänner i en klubb blir tillvaron igen inte bära dräglig utan så där
fri och Van Dycksk, som den bör vara för den som ska kunna
producera en stark och fri lyrik. Men redan vid nästa etapp är
hon tillbaka igen i den snåla verklighet, som är kvinnornas. Besöket
gäller en inte mindre lärd och framstående kvinnlig vän, som bor
i ett kvinnligt college, alltså i ett utan tradition, säkerhet och
bekvämlighet, hopbragt genom sparsamt skänkta slantar, där man i
stället för rapphöns och vin, allt annat att förtiga, undfägnas med
biff, plommon och vatten. Livet är genast mindre gott, dess besvär
och bekymmer mer påtagliga. "Man kan inte tänka väl, inte älska
väl och sova väl, om man inte ätit väl. Ljuset i hjärnan tändes
inte av plommon och biff." Subtiliteter och bagateller. Kanske. Men
kanske inte så oviktiga heller för poeten, som väl knappast i högre
grad än vi andra är okänslig för verkligheten.
Vår sökare efter de felande kvinnliga genierna nöjer sig inte utan
att också här forska efter grunden. Varför voro våra mödrar och
deras mödrar så snåla med sina bidrag till vad som skulle ge deras
döttrar möjligheter till bättre utbildning, bättre start, att det bära
räckte till själva murarna på högskolan. Inga stipendier, ingen
bekvämlighet och naturligtvis ingen lyx. Hon finner svaret lätt nog,
när hon tänker på sin värdinnas mor med en barnskara på hela
dussinet. När skulle hon hunnit att skaffa sig en förmögenhet, och
om hon haft en, skulle den ända till för 50 år sedan varit under
hennes mans förvaltning.
Ännu mindre skulle, menar hon, möjligheterna för en kvinnlig
Shakespeare tett sig i 1500-talets England. Om Shakespeare haft en
syster, som ägt hans begåvning, inte skulle hon fått komma till en
skola, som han antagligen fick, eftersom hans mor var arvtagarinna.
Om hon kom över hans Ovidius, Horatius eller Virgilius och lyckats
lara sig läsa dem måste det ha skett i smyg, annars blev hon skickad
till spis eller spinnrock. Skrev hon något, skedde det antagligen i
smyg på en äpplevind och gömdes eller brändes. Shakespeare hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
