Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1934 - Litteratur - Sixten Belfrage: Nationalsocialismen framför portarna - Eugénie Riwkin-Söderberg: Kulturen i Sovjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 171
vilja mot den tyska disciplinens säregna former alltför allvarligt. Och
det fria statsskicket torde snart nog avgå med dödfen i den ofantligt
överlägsna militäriskt drillade stat, som Belfrage med en trollkarls häftiga
armrörelser manar fram. Sverge är nämligen just ett sådant där land
utan nationell offervilja. Utan hänsyn till »kåsörpressens försmädliga
grin» — kåsörpressen är då tydligen de tidningar som reagerat mot hr
Hammarströms försök att jämna väg för en fascistisk diktatur — vill
Belfrage att vi skola omvandlas till ett folk med strängare seder, )>ett
folk som kan konsten art försaka, icke bära art njuta.» Om nu ord längre
skola ha någon som helst innebörd, väntar man sålunda art Belfrage i
nästa andetag efter känt mönster ska vända sig mot »rofferikapitalismen».
’Eller var menar han att man njuter och var är det man försakar?
Ingalunda. För den klarseende docenten är det tydligt att det är
socialisterna som ensamma arbeta för gruppintressen, stick i stäv mot det
övriga försakande folkets intressen. Han råder dem sålunda att ta bort
parollen om klasskampen. Det motsatta lägret får dock fria händer att
fortsätta att praktisera kampen. Docent Belfrage lär icke lägga hinder
i vägen. Det är så mycket mer skäl att ta hort parollen, menar han, som
ju socialdemokratin inte kan »i evighet leva på gammal tysk skåpmat».
[Alldeles riktigt. Det är en sak som är förbehållen universitetslärarna
av Belfrages typ och ifrågavarande ungdomsförbund.
Axel StMndberg.
Eugénie Riwkin-Sö derber g: Kulturen i Sovjet. 111. Bonniers. 174 sid.
5:75 kr.
En reseskildring som alla andra från det stora underliga landet
Sovjet-Ryssland. Kanske inte riktigt ända. Författarinnan är nämligen född
ryska och har således till skillnad från många andra’ rysslandsskildrare
haft möjlighet att tala med och förstå dem hion sammanträffat med.
«Vidare är det inte heller till formen någon reseskildring i vanlig mening.
Det är inte en rad upplevelser på tåg och båtar, på hoitell och alla de
platser, där turisten vanligen måste hålla sig. Det är snarare ett försök
till analys av det upplevda och då framför allt av det stora experimentets
kulturella sida, teater, museer, film, litteratur.
En skönmålning? Inte just. En nedgörning"? Inte det heller. Det
förefaller, som om förf. bemödat sig om art se på tingen i Sovjet med
så opartiska ögon som möjligt. Ibland slår väl förf. över men det synes,
som om det skedde åt båda hållen.
De flesta rysslandsskildringar syssla mera med ekonomiska femårsplaner,
nybyggda kraftverk och stålverk. Till omväxling är det rätt angenämt art
få tag i en, som mera ser till den mera andligt kulturella sidan av
utvecklingen, den må sedan aldrig så mycket ha tagits i tjänst för den
materiella kulturens uppbyggande. Man må säga vad man vill om den ryska
kommunismen, meningen synes vara ganska enhällig om exempelvis den
ryska filmens och den ryska teaterns höga ståndpunkt. Förf :s lätta stil
bidrar att göra det hela mera lättsmält liksom de rikligt förekommande.
goda illustrationerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
