Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 22 mars 1934 - Karl Fredriksson: Kapitalismen i övergångsskede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verklighetsfrämmande, så beror det på att mången i vår tid står främmande
för verkligheten och dess faktiska möjligheter.
Här skall icke alls förnekas att en politik av antytt slag möter
stora praktiska svårigheter. Svårigheterna ligga emellertid icke i de
materiella och tekniska möjligheternas otillräcklighet. Svårigheterna
ligga huvudsakligen på opinionsbildningens plan. Ingrodda
föreställningar och inpluggade "sanningar" ha stadiga rötter och låta sig inte
utan vidare ryckas upp. Organen för opinionsbildning behärskas
naturligtvis också till mycket stor del av intressen, vilka medvetet
komma att inriktas på att förhindra den politik det här är fråga om.
Ty att förverkliga en dylik politik det bleve ju nämligen att öka
i första hand de sämst lottades villkor. Det bleve att överföra
medel från kapitalbildning till konsumtion, ta från kapitalisterna och
ge till de fattiga. Det bleve en generösare socialpolitik. Det bleve en
fortsättning på den linje socialdemokratin redan följer i sin
reformistiska praktik. Men, och här ligger naturligtvis ytterligare en
svårighet, om en dylik politik skulle göras effektiv nog att ge de
bundna produktionskrafterna fri utvecklingsmöjlighet och undanröja
grunden till kriserna, då skulle det krävas en så radikal politik och
så kraftiga grepp, att vad socialdemokratin hittills lyckats
genomdriva i denna riktning skulle te sig smått.
Vi ha sagt, att en dylik politik skulle kunna ge ny livsduglighet
åt ett kapitalistiskt system, en livsduglighet som detta system i
nuvarande gestaltning icke äger och icke gärna kan återvinna på annan
väg än den angivna. Man skulle kunna frestas till den slutsatsen,
att i så fall borde kapitalisterna i sitt eget intresse vara med om
saken. Detta är, som envar med någorlunda verklighetssinne lätt
inser, icke att vänta. Kapitalisternas vakthållning om det kapitalistiska
systemet bottnar ju nämligen alls icke i något intresse för att göra
detta system samhällsdugligt. De enskilda kapitalisterna hålla på det
kapitalistiska systemet därför att detta system ger de enskilda
kapitalisterna möjlighet att var för sig vinna profit, även om det sker
på andra kapitalisters bekostnad. Det är ju nämligen också en sida
av kapitalismens asociala eller antisociala natur, att detta system icke
ens fostrar någon verklig solidaritet bland kapitalisterna själva, utan
på sin höjd en egoistisk intressekoalition på kort sikt, eljest ett allas
krig mot alla även bland kapitalisterna inbördes.
Det bistånd man skulle kunna tänkas vinna utan att stöta på
medvetet motstridiga intressen, det skulle då möjligen vara från deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
