Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 22 mars 1934 - Karl Fredriksson: Kapitalismen i övergångsskede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åstadkomma ett modus vivendi, ett tillstånd som på grundval av ett i sin
allmänna struktur privatkapitalistiskt produktionssystem tillförsäkrar
samtliga medborgare en god materiell standard och samtidigt blir i
stånd att utveckla en stigande kapacitet utan krisartade avbrott och
störningar — då måste en dylik politik målmedvetet inriktas på att
lösgöra en större konsumtionskraft än vad som sker, då det kapitalistiska
systemets krafter få verka ohämmat.
En politik i syfte att göra det kapitalistiska systemet mera
funktionsdugligt och mera kapabelt att garantera massorna en god och
stigande materiell standard — detta blir sannolikt den uppgift för
vilken socialdemokratin i samarbete med övriga radikala och
framstegsvilliga krafter får sätta in sina krafter under närmaste framtid,
försåvitt socialdemokratin önskar ha något grepp över den praktiska
politiken.
Utan tvivel kommer från många socialdemokrater, speciellt från
dem som anse sig kallade att hålla den ursprungliga läran ren, att
resas ett skarpt motstånd mot att socialdemokratin på detta sätt
medvetet skulle medverka till att gjuta ny livskraft i det kapitalistiska
system som socialdemokratin tagit till uppgift att bekämpa. Utan
tvivel kommer man också att invända, att kapitalismens system är
definitivt dödsdömt, att kapitalismens utveckling till förnyad
samhällsduglighet icke är möjlig.
Här kommer man på socialdemokratiskt håll att möta en tro på
lärosatser, lika solid som tron på nationalekonomernas lärosats att
allmän överproduktion icke är möjlig. Och antagligen får man på
nytt höra den gamla invändningen: "det kan inte ske inom det
kapitalistiska samhällets ram".
Ser man problemet helt odogmatiskt, fritt från både marxistisk
och liberal dogmatik — och den sistnämnda har i aktuell
opinionsbildning det största inflytandet i tankehämmande riktning! — då
ställer sig saken ungefär så, att det ingalunda ligger något orimligt
eller motsägelsefullt i tanken att ge det liberala eller privatekonomiska
systemet ny livskraft och samhällsduglighet just genom att kombinera
det med så mycket samhälleligt inflytande som behövs för att
framtvinga en så snabb konsumtionsökning, att man dels eliminerar
kriserna, dels garanterar samtliga medborgare en så hög materiell
minimistandard, att massfattigdomen definitivt vore bragt ur världen.
Om detta resonemang för mången ter sig utopiskt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
