Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 22 mars 1934 - Victor Svanberg: Tonen från Äppelviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tonen från Äppelviken 207
eller till en klarare himmel över Medelhavet, så är därom intet annat
att säga än att det vore väl, ifall flera än han hade råd att
tillfredsställa en sådan längtan.
Men om någon säger, att vilan, vid Solvik, eller vid Falsterbo,
eller vid Napoli, är livets mening, så tar han miste. Att ligga i
solen är möjligen livets mening för djuren, att bespegla sin egen
salighet är möjligen evighetens mening för änglar, men för
människan är vilan en kort paus i en vandring utan slut. Ständig vila är
inte lycka för människan. Solviks badande skulle inte trivas av bära
solgass. Där blir livtag och tävlan mellan män och där blir små
kärlekslekar mellan män och kvinnor. Kraftmätningen kommer att
fortsättas skarpare inne i staden och kärleken kommer att bli mer
än lek därinne. Som verkligheten, så är dikten. En diktare av
sublima idyller, Heidenstam, har också diktat om det stillhetens
övermått, som välkomnar kriget.
Idylldiktaren kan svara, att striden ännu mindre är livets mening
och att hans idyller fötts av protest mot kriget. Han säger det
vackert i en dikt om "Idyllens fågel", som sjunger "med smärtsam
visshet". Men den smärtsamma vissheten förnams föga i Idyllernas
bok. Den bokens grundton var självsäkerhet och nedlåtenhet.
Numera har självprövningen gjort hans ton renare. Han vet numera,
att idyllen ej frälser. I "Frälsningsmöte i Falsterbo" fruktar man
först den forna överlägsna estetironin, men ironin viker för en
ödmjuk fråga, om ej de ljusklädda sommargästerna äro minst lika
narraktiga som de svettande Hallelujamännen, och skalden bekänner:
Jag är ock en sommargäst men tärd av hemlig hunger.
Eld och blod jag älskar med skamsen sympati.
Även jag på mitt vis bekänner och besjunger
makter vilka världen med löje går förbi.
Har de yngres löje medverkat till denna fördjupning, så har det
ej varit förgäves.
Måhända vill idylldiktaren vidare svara, att inom hans lilla värld
ryms både liv och lidelse. När han fördjupar sig i blommors och
fjärilars färg och flykt, söker han egentligen den extas,
frälsningssoldaterna nå på annat sätt. Idyllfågeln må om dagen sitta i bur
och äta snällt ur hand, om natten får den en sällsamt glödande
färgprakt och flyger mot en svindlande soluppgång. Skalden må i staden
och ännu på sommarnöjet vara "fången i vardagens plikter och hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
