Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 22 mars 1934 - Victor Svanberg: Tonen från Äppelviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 Victor Svanberg
syn", men en dag då han vandrar vid havet, hör han i ett skri av
kretsande vråkar sitt eget hjärtas skri efter "vingad frihet". Om
Österlings idyll alltid varit lika vingad, skulle jag aldrig angripit den.
Jag har heller aldrig glömt eller förtegat, att den var "vingad" en
gång — innan den blev däst och tung. Den var vingad i de dagar,
då skalden, ännu helt ung, var Vilhelm Ekelunds broder i oro. Nu,
när han börjar åldras, är han det, i sällsynta ögonblick, ånyo. I ett
sådant ögonblick har han undfått inspirationen till "Morgon i
trädgården" :
Ilande kom
som en bris från havet
ungdomen själv
tillbaka till hjärtat,
när nyss jag stod
bland trädgårdens blommor.
Yr av glädje
höll jag andan,
rädd att förjaga
det flyktiga undret
med mitt hjärtas
brådskande slag.
I andra närbesläktade dikter, t. ex. den vackra "I en dagning",
ser man skalden, i sin strävan att nå en extas lik ungdomens, anstränga
sig att återuppleva just sina ungdomsextaser. Det är naturligt. Det
är berättigat.
Men han har ej nöjt sig med detta personliga tillbakablickande.
Han har av sitt själstillstånd gjort en hel estetik att icke säga en
hel världsåskådning. I den redan citerade polemiska
inledningsdikten framställer han sig som en minnets sångare och förebrår sina
vedersakare av en yngre generation att de upplösa livets värde när de
upplösa sammanhangen med det förflutna:
Men åren fly, och oberört av hånet
vårt värv står fast: vi leva för att skydda
den minnets gudom, som ur vanvettsdånet
har sökt en fristad i vårt hjärtas hydda.
De unga känna henne blott av sägen
och veta ej, att det är hon som dömer
om de förhoppningar som dö på vägen
och de bemödanden som jorden gömmer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
