Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1934 - G. Hilding Nordström: Kring arbetslöshetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjälpverksamhet — asociala och mindre önskvärda element i viss
utsträckning sökt utnyttja möjligheterna att komma över förmåner och
understöd, för vars åtnjutande det i regel icke krävts någon
alltför ansträngande motprestation. Men alla här berörda förhållanden
giva dock endast brottstycken av förklaringen till att
arbetslöshetssiffrorna under denna kris sprungit så kraftigt i höjden. Ur det
stora orsakskomplexet må emellertid ytterligare speciellt en synpunkt
hämtas och skjutas in såsom ett psykologiskt led i orsakskedjan.
Efter världskrigets slut stärkte arbetarklassen överallt sin
maktställning. Arbetarna, vilka i den allmänna värnpliktens tidsålder bildar
huvudblocket i de stora arméerna, reste vid sin återkomst från fronten
anspråk på att samhället skulle medelst olika föranstaltningar taga
sig an de skaror av blottställda individer, som icke kunde erhålla
någon civil syssla. Dessa anspråk vidgades efter hand till ett krav
på allmän social omvårdnad för dem, som voro villiga att arbeta
men icke kunde få någon sysselsättning på grund av ofullkomligheten
hos det rådande ekonomiska och industriella systemet, vilket — med
sin allt större känslighet för och beroende av konjunkturväxlingarna
och framstegen inom teknik och organisation — alstrade en allmän
osäkerhet, på vars uppkomst och övervinnande industrins
arbetarmassor trots sina flerstädes starka organisationer icke kunde öva
något mera bestämmande inflytande. Dessa krav accepterades också
av alla Europas folk och av flera till. Internationella Arbetsbyrån
inom Nationernas förbund blev ju på sätt och vis underpanten på
att arbetarklassen skulle komma att definitivt inlemmas i den efter
världskrigets slut skapade sociala nyordningen i världen. Det finnes
visserligen många, som veklaga över denna tingens nya ordning, men
omdaningens fakticitet kan av ingen bestridas. Även de svenska
arbetarna, som under årens lopp (åtminstone till 1933) både politiskt och
fackligt trätt i allt livligare förbindelse med sina utländska klassbröder,
ha efter hand anmält krav på systematiska hjälpåtgärder för de
arbetslösa. Ur arbetarklassens synpunkt torde saken te sig på det sättet, att
samhället anses ha en obetingad skyldighet att inskrida för lindrande
av den oförvållade arbetslöshetens verkningar, och arbetaropinionen
vägrar att härvid låta sig åtnöja med improvisationer och filantropiskt
färgade stödaktioner. Den kräver, kort sagt, att samhället skall vidgå
de arbetslösas rätt till hjälp. Uti denna inställning hos arbetarna, som
sålunda vilja göra samhället icke blott moraliskt utan även juridiskt
förpliktat att genom arbete eller understöd komma den i kampen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
