Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1934 - Litteratur - Homer Lane: Barnets fyra åldrar - A. S. Neill: Problemföräldrar - Allan Monkhouse: Moscow 1911—1933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 265
i första hand, där barnen själva kunde skriva lagarna för sajmmanlevnaden
och följaktligen respekterade dem. I skolor är detta möjligt till en viss
grad, fast man ofta tycks ganska illa tillvarata möjligheterna till sådan!
’självstyrelse. I hem med ett eller ett par barn finnas inte dessa utvägar.
I trånga hem och i hus där grannarna runt om bli osynliga vittnen till
vad som försiggår blir enda utvägen för föräldrarna allt för ofta den, som
leder till minst buller. Det blir trösten för lillen, som Homer Lane anser så
förfärligt farlig, eftersom den hindrar honom i mer utvecklande
sysselsättningar och det blir för de lite större inte lämpliga och roliga lekar utan
de för vuxna minst otrevliga. Om föräldrarna överhuvud ha tid och
förstånd art ägna åt barnens uppfostran. Slutsatsen att hemmen kanske
inte är den mest idealiska omgivningen för barn ära vi ännu inte beredda
att gå med på annat än motsträvigt, liksom man ogärna medger, att man
själv kanske inte är den bästa tänkbara uppfostraren för sina barn.
Ingenting är lättare än att kritisera den fria uppfostrans förkunnare. De
ha med frejdigt mod gett sin förkunnelse den utmanande dräkt en
propaganda behöver. Men förvissningen om att också den som principiellt
är med om största tänkbara frihet i uppfostran många gånger om dagen av
sin omgivning och sin bekvämlighet tvingas till avsteg, till: »du ska» och:
»du ska inte», borde lugna den orolige. I valet mellan ouppfostrade och
överuppfostrade barn väger allt för mycket i vår omgivning över åt det
senare hållet för att em viss teoretisk miotvikt åt det förra skulle kunna1
åstadkomma någon större förskjutning. Att den dessa båda författare ge
har freudskt ursprung är påtagligt. Men det gör den ju inte sämre. Homer
Lane följer inte osjälvständigt. Han är originell och vederkvickande och
Neill, som rätt mycket följer hoqføm, den överlägsne stilisten.
E. W.
Allm Monkhouse: Moscow, 1911—1933. Gollancz. 111. 16 sh.
Monkhouse var en av de engelska ingenjörer, som förra året av Sovjet
åtalades för spionage, fördes inför rätta och utvisades. Han har nu
publicerat sina minnen från sin ryska tid, som sträcker sig över två decennier:
Monkhouse har deltagit i det ryska uppbyggnadsarbetet, farit vida
omkring i landet och sett mycket. Han bör således ha större förutsättningar
än de flesta för att ge ttt auktoritativt omdöme om förhållandena. Risken
är givetvis, att hans sista erfarenheter, vilka ju bruka vara de som lämna
starkast intryck, kunna ha kommit honom att se läget mörkare än det i
verkligheten är.
Det är inte gott att bedöma, om så varit fallet. I varje fall får läsaren
ett bestämt intryck av att ryssarna åstadkommit en hel del och att
sannolikheten närmast talar för art man passerat det värsta stadiet och framtiden
ter sig ljusare. Därmed är inte sagt, att Monkhouse är entusiastisk för allt
vad han sett. Han fördöljer visst inte, att mycket kunde önskas
annorlunda, men han lägger fram förutsättningarna på ett sådant sätt, att
svårigheterna komma klart till synes.
Det gällde dock att bygga upp en modern industri i ttt land, där
bondebefolkningen till allra största delen var analfabetisk, att införa mo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
