Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Sigfrid Hansson: Tredjemansskyddet i ny version
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tredjemansskyddet i ny version 285
givarförening skall alltså icke gälla någon maximigräns. Säkerheten
skall icke få tagas i mät för annan fordran än sådan, för vilken
den blivit ställd.
Reglerna om ställande av säkerhet ha tillkommit främst med tanke
på sammanslutningar, som icke tillhöra någon huvudorganisation.
Kommissionen anser att lagen skulle bli ineffektiv, därest det icke i
densamma sörjes för att skada, som kan uppkomma på grund av
mass-åtgärd, blir ersatt. Det måste dock, menar kommissionen, anses ligga
i sakens natur att man beträffande kravet på säkerhet icke bör
uppdraga någon gräns mellan de olika organisationerna. Det kan
finnas vilja till laglydnad såväl bland de smärre som bland de stora,
och säkerheten kan även för de stora erbjuda en ytterligare garanti
för en omdömesgill behandling av hithörande frågor. På detta
område likaväl som på alla andra, där det för lagstiftaren gäller att
skapa vissa garantier, måste, säger kommissionen, alla underkasta
sig samma bestämmelser, utan att den laglydige har anledning att
däri se ett misstroende just mot honom, och särskilt är att märka,
att en organisationsmässig verksamhet, som innefattar igångsättande
av stridsåtgärder i betydande omfattning, innebär ett samhällsfarligt
moment.
Mot bestämmelserna om säkerhets ställande ha gjorts invändningar
i till kommissionens betänkande avgivna reservationer av Sigfrid
Hansson och Axel Gjöres. Den förstnämnde framhåller, att det
icke torde vara nödvändigt att kräva sådan säkerhet av flertalet av
de organisationer, som här kunna komma ifråga. Arbetarnas och
arbetsgivarnas huvudorganisationer lara i varje fall äga den solvens
som fordras för fullgörande av skadeståndsskyldighet. Man kan
också gå ut ifrån, att dessa organisationer knappast komma att
göra sig skyldiga till lagöverträdelser. Om så sker och skada vållas,
komma de helt visst icke att försöka krångla sig ifrån
skadeståndsskyldigheten. Man borde förresten kunna avvakta de erfarenheter,
som kunna göras under de första åren av lagens giltighetstid. Om
det skulle visa sig erforderligt med bestämmelser om säkerhet kunde,
heter det i den förstnämnda reservationen, en för de lojala
organisationerna mera tilltalande anordning vinnas genom att enligt lagen
behörig organisation skulle kunna styrka, att den förfogade över
tillgångar som stode i viss relation till medlemsantalet men med i
lagen angivet minimum. I det fall organisationer skulle vägra att
på detta sätt styrka sin solvens, skulle vederbörande myndigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
