Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Victor Svanberg: Agnar och vete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNAR OCH VETE
Av VICTOR SVANBERG.
Fjolåret skänkte en stark litterär upplevelse. Det var Hjalmar
Gullbergs diktcykel Kärleksroman. En poet, som hittills skattat åt
alexandrinsk ordkonst, har här nått in till livets verkligheter. Han
berättar om en ungdomsförälskelse, som slarvats bort i små tarvliga
äventyr men vaknat upp i minnet, fött saknad, ånger, ångest och
blivit stor tragisk kärlek:
En fågel var din fot i mina händer,
ja, mina händer minns dig utantill.
Vad de berättar, är din kropps legender.
Varenda fingerspets är vittnesgill.
Om bländad av din prakt jag måste blunda,
fann jag på lakan eller huvudgärd
ett öras labyrint, ett brösts rotunda
som mål för mina händers pilgrimsfärd.
Min kropp, min hela varelse är eld,
som ingen släcker, ingenting försvagar,
brot jag mot kärleken, blev dömd och fälld?
Bli bränd skall den, som bryter mot dess lagar.
Ur det förgångna hämtar jag din bild.
O fräls mig du, som ensam har förmåga.
Förvandla denna brand som rasar vild,
att jag må tjäna dig som altarlåga.
Detta är ren lyrik, lika ren som den är naken. Att diktaren
angriper den moderna sexualmoral, vars "enda Iag är födelsekontroll"
förefaller anmälaren inkonsekvent, eftersom födelsekontrollens mål
just är detsamma som diktarens eget: känslans frigörelse. Visst icke
som uppror mot nutiden utan som uttryck för nutiden har denna
ädla bekännelsedikt sitt stora, ja sitt unika värde. Gullberg har med
all rätt döpt hela sin diktsamling till Kärlek i tjugonde seklet. Dess
centrala problem är isoleringens, självupptagenhetens,
individualismens övervinnande — ej genom höga bud och hycklade band utan
genom ödmjuk ärlig hängivelse:
Förena sina öden
vill andra som älskar förstås.
Men jag ville rycka mig loss.
Min ångest, min sjukdom till döden
stod hindrande mellan oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
