Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Litteratur - Winston S. Churchill: Min ungdom - Alexander Wicksteed: Ten years in Soviet Moscow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 Litteratur
Det är ganska omöjligt att på ett begränsat utrymme ge mer än en an-»
tydan om det överrika materialet i Churchills böcker, en underfundig
blandning av tidskrönika, memoar, meditation, äventyr och kåseri, skriven
i ien mästerligt klar stil. Distansen mellan exempelvis galghumorn i
kapitlet Politiska skämtteckningar och den apokalyptiska utsynen över
krigsproblemet i Skola vi alla begå självmord? är avsevärd, men den över-?
bygges av auktors personlighet. I snabba drag ger Churchill levande och
upplysande porträtt av Botha, Lloyd George, Clemenceau, Foch; han
skriver ett initierat kapitel om hur dumt det är att vara konsekvent i
politik och ett annat om hur det känns art bli blåslagen efter störtning i
flygmaskin och presidera vid en stor middag två timmar senare. Han talar
om sina erfarenheter under strider på olika fronter — där turen, soim
överallt annars i livet, troget följt honøm — och om maktstriden mellan
politiker och militärer under världskriget. Men det mest fängslande är
i alla fall berättelsen om rymningen från boerna. Churchill deltog i
boerkriget som korrespondent för Morning Post; hans författartalanger
voro redan vid denna tid uppenbara. Under en äventyrlig expedition med
ett pansartåg blev han tillfångatagen av ingen mindre än boernas kloke
ledare Louis Botha, som vid tillfället deltog i kriget som simpel frivillig.
(Churchill tackar sin skapare för art han inte hade revolvern på sig.) Han
fördes till Pretoria, varifrån han lyckades rymma solo och komma med ett
tåg, som susade iväg någonstans, vart visste han inte. Han hoppade av
någonstans, fortfarande utan att veta var, och höll sig dold i markerna
några dagar, tills han i desperation drevs att ge sig tillkänna vid en gruva.
Det råkade vara en engelsman, gruvdisponenten själv, som han hamnade
hos, annars fanns det inte ett hus på tjugo mils omkrets där man inte
skulle ha angett honom. Rymningen hade väckt uppmärksamhet världen
över, och boerna hade satt ett pris på hans huvud. Han hölls dold i
gruvan, tills det blev lämpligt art föra honom i säkerhet. I gruvan träffade
han mr Dewsnap från Oldham, just det grevskap, i vilket Churchill
tidigare fallit igenom vid ett fyllnadsval.
— Nästa gång kommer allesammans att rösta på er, viskade mr Dewsnap
och tryckte Churchills hand med förkrossande kraft.
Och det gjorde de mycket riktigt också.
H. Bd.
Alexander Wicksteed: Ten years in Soviet Mosvow. The Bodley head.
5 sh.
W. är en engelsman, som under tio års tid vistats i Moskva som lärare
i engelska. Han bor i tü hyreshus, lever mitt ibland befolkningen som
en av den och han bör således ha rikliga tillfällen att komma underfund
med både det materiella läget och stämningen.
Om läget är sådant, som han säger, skulle väl många inte vilja byta med
ryssarna, men å andra sidan synes W. heller icke vilja byta bort sin
tillvaro där. Han är helt enkelt entusiastisk för uppbyggnadsarbetet och
har förmågan att överse med det dagliga livets små besvärligheter och
blicka längre bort mot det hägrande framtidsmålet I all synnerhet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
