Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 juni 1934 - Sigfrid Hansson: Tredjemansskyddet i ny version
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 Sigfrid Hansson
betstillfällen. Om arbetsgivaren vägrar att godkänna en sådan
avtalsbestämmelse, kan han bli utsatt för strejk eller annan
stridsåtgärd, men han skall i dylikt fall vara att betrakta som, tredje man
och i princip åtnjuta skydd enligt 15 §. Man kan ju också tänka
sig, att en arbetargrupp eller en fackförening vidtager stridsåtgärd
mot en arbetsgivare i syfte att förmå honom att medelst
arbetsav-stängning utöva tvång på någon eller några arbetare att ansluta sig
till fackföreningen. Även i detta fall är arbetsgivaren att betrakta
som tredje man och skall följaktligen åtnjuta det i lagen stadgade
skyddet. Kommissionen medger emellertid, att dylika fall, där
stridsåtgärd skall vara förbjuden enligt förevarande §, äro sällsynta. Från
dem är att noga skilja, säger kommissionen, de betydligt vanligare fall,
i vilka man gått till strid för att i ett kollektivavtal få inrymd en
bestämmelse om att alla arbetare vid de arbetsplatser, för vilka
avtalet skall gälla, skola tillhöra viss organisation eller att företräde till
anställning skall tillkomma föreningens medlemmar. En dylik
bestämmelse är emellertid giltig och den får även i allmänhet genomdrivas
medelst stridsåtgärd, försåvitt nämligen detta icke innebär ett
maskerat försök att tvinga en eller flera särskilda arbetare att inträda
i organisationen utan verkligen åsyftar att genomföra en generell
reglering av arbetsvillkoren. Sådana avtalsbestämmelser förekomma ju
emellertid endast i ringa utsträckning i kollektivavtalen. Enligt en
av Socialstyrelsen vid årsskiftet 1929—1930 verkställd utredning
funnos bestämmelser om ensamrätt eller företrädesrätt för
fackföreningsmedlemmar vid anställning av arbetskraft i endast 710 eller 18
procent av samtliga kollektivavtal. Dessa 710 avtal omfattade 29,483
arbetare eller endast 5 procent av hela antalet avtalsberörda arbetare.
Något uttryckligt stadgande om rätt att i kollektivavtalen upptaga
sådana organisationstvångsklausuler har emellertid icke varit nödigt.
Kommissionen är angelägen framhålla att, om organisationskravet i
verkligheten endast är en förklädnad för ett försök att helt utestänga
vissa arbetare från anställning, massåtgärd kan bli förbjuden jämlikt
14 § tredje stycket, i vilket de s. k. konkurrenstvisterna regleras.
Ur fackföreningssynpunkt förtjänar naturligtvis
strejkbrytarpro-blemet särskild uppmärksamhet och betänkligheterna mot en
lagstiftning till skydd för tre je man torde väl också närmast ha föranletts
därav, att man på borgerligt håll önskar att med den ifrågavarande
lagstiftningen skapa ett extra skydd åt strejkbrytarna utöver det som
redan lämnats dem i åkarpslagen. Enligt det bergendalska lagut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
