Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 juni 1934 - Börje Schlyter: Franska romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Franska romaner 341
till ett oanat inslag i väven, att nya personer dyka upp utan
föregående varning och andra omärkligt försvinna i vimlet just när man
börjat intressera sig för dem. Förf. vill särskilt få oss att öppna
ögonen för vad man skulle kunna kalla tillvarons fragmenter: alla
öden som rinna ut i sanden, alla människor och företag som man
"inte hör talas om längre" — hela denna stumma tragik av felslagna
förhoppningar och förspilld energi som livet rymmer så mycket av,
men som hittills nästan fullkomligt förbigåtts i litteraturen, emedan
dylika ämnen inte ansetts tillfredsställa romanens "konstnärliga" krav
på avrundning och harmoni. — Men fördenskull är det ej Romains’
avsikt att förlora sig i betraktandet av livets meningslöshet. Han
hoppas tvärtom att ur detta myllrande kaos kunna utkristallisera
tidens ideal. I denna värld av stridiga viljor sätter han sin lit till
"les hommes de bonne volonté" och är nog optimistisk att tro dem
vara tillräckligt talrika för att föra detta ideal till seger.
Utrymmet medgiver tyvärr ej någon redogörelse för de tidigare
delarna av Romains’ verk, vilka även falla utom rämen för denna
översikt, och för de två senaste volymernas vidkommande måste vi
nöja oss med att påpeka några väsentliga drag. Förf. ställer här mot
varandra två klasser av människor, "Les Süperbes" och "Les
Humbles". Denna distinktion bygger på en kollektiv-psykologisk
indelningsgrund i enlighet med författarens teorier. Les Süperbes, det
är de självsäkra handlingsmänniskorna, som förstå att göra sig
gällande vilken plats i samhället de än blivit placerade på — les Humbles,
de anspråkslösa, inåtvända naturerna, som helst hålla sig i
skymundan och av brist på självförtroende rygga tillbaka för varje
initiativ. — En typisk representant för den förra kategorin är den
driftige fastighetsagenten Haverkamp, vars framgångsrika försök att
exploatera en tvivelaktig hälsokälla man följer med ett intresse som
endast stimuleras av de idéassociationer vilka låta sig förknippas med
ett liknande motiv i en nyutkommen svensk skälmroman.
Haver-kamps triumf, när intressenterna falla till föga för hans vältaliga
exposé av platsens lysande framtidsperspektiv, påminner förresten inte
så litet om slutscenen i Romains’ pjäs "Knock", där den smarte
läkaren med stolhet konstaterar att han lyckats lägga hela det fordom
friska samhället på sjukbädden. — Den andra kategorin finna vi
förkroppsligad i abbé Jeannes gestalt. Hans natur har kommit
honom att finna sin rätta miljö bland denna världens "ringe". Prelatens
roli ligger inte för honom, utan som själasörjare i fattigkvarteren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
