Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 juni 1934 - Börje Schlyter: Franska romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 Börje Schlyter
känner han sig ha en större mission att fylla. Ty han vet att här
äro inga domedagspredikningar på sin plats — hotelsen om ett
helvete efter detta riskerar att förklinga ohörd hos människor vilka äro
bättre betjänta med minsta lindring i de dagliga bekymrens inferno.
Ständig självrannsakan har lärt honom överseende och tålamod, och
han förstår att själens krav kunna tillgodoses först sedan de
oundgängligaste materiella behoven stillats. — Förf. för oss genom en värld
där det mänskliga eländet grinar mot oss vid varje steg, och hans
skildring vinner i skärpa genom sin välgörande brist på
sentimentalitet. Ja han bannlyser uttryckligen medlidandet. Medlidandet är
ett självbedrägeri varigenom vi fegt acceptera eländet, en parfymerad
bomullssudd som vi stoppa i näsan för att inte känna stanken. Vi
måste lara oss att avsky eländet, rent egoistiskt säga oss att det är
ovärdigt vår civilisation, att vi inte kunna stå ut med det längre och
resolut sätta operationskniven till denna varböld på
samhällskroppen.
De fyra första volymerna i serien kunde, som förf. antydde i en
efterskrift till del IV, betraktas som ett avslutat helt. Deras
uppgift var att introducera läsaren i de många olika miljöer vilka
tillsammans skulle ge en så fullständig bild som möjligt av det moderna
samhället. Sedan detta förarbete undanstökats, hade förf. fått
friare händer att fullfölja vissa viktigare händelsekomplex, tills han
uppnått en ny etapp i sin samtidskrönika. — Är det för tidigt att
yttra sig om den romainska metodens värde? Man behöver endast
anföra ett sådant exempel som den med subtil psykologisk konst
skildrade kärlekshistorien mellan Marié de Champcenais och Roger
de Sammécaud för att inse att den, framställd som ett isolerat fall,
skulle gått miste om de väl avvägda proportioner den får genom
att insättas i ett större sammanhang. Och om Romains’ verk
sålunda kan bidraga till en sundare balans i våra omdömen om livets
skiftande företeelser, är väl redan mycket vunnet.
Bland mängden av fjolårets Goncourtpriskandidater ansågos
Neyracs LfIndifference perdue och Bourget-Paillerons L’Honime dit
Brésil ha goda utsikter att komma med i den slutliga omröstningen.
Undertecknad får för sin del erkänna att läsningen av den förra
försatte mig i ett liknande irritationstillstånd som när man känner
sig omkullpratad av en övermåttan talträngd person. Efter denna
odrägliga svada var det däremot verkligt välgörande att få lyssna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
