Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 juni 1934 - Börje Schlyter: Franska romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Franska romaner 343
till en så lugn och saklig framställning som den i god realistisk
romanstil hållna berättelsen om "Mannen från Brasilien", för vilken
Robert Bourget-Pailleron också tillerkändes journalisternas tröstpris.
Huvudpersonen i boken är en liten tjänsteman, Julien Clement, som
i trettio år gjort lönlösa efterforskningar efter sonen i sitt första
äktenskap med en något vidlyftig spanjorska, som rymt ifrån honom
och tagit barnet med sig. Han har byggt sitt liv på denna fixa idé
att en gång återfinna sin son och följer i fantasin hans utveckling år
från år. Även fast Julien har en vuxen son i ett senare gifte, är
det fortfarande den försvunne som upptar hela hans känslovärld.
Vid berättelsens början har han t. o. m, tagit avsked från sin plats
och sökt sig till en sämre, som han emellertid tror skall gynna hans
efterforskningar. Och här får han upp spåret på en viss Juan
Clement, som intill världskrigets utbrott vistats i Brasilien men sedan
skapat sig ett namn inom den parisiska finansvärlden. Julien låter
nu förleda sig att berätta sin historia för sin nye principal,
redaktören för ett skandalblad, vilken i Juans okända förflutna genast
vädrar sensation, och på så sätt blir Julien den oskyldiga anledningen
till att det rors upp en hel förtalskampanj mot "mannen från
Brasilien". Då han kommer underfund härmed, är han beredd att offra
sig själv för sin förmente son genom att bringa den värste
skandalskrivaren ur vägen. Men låt oss inte avslöja händelserna utan lämna
spänningen på slutet ograverad åt läsaren, ty boken är onekligen
spännande. Den är samtidigt en fin psykologisk studie av illusionens
suggestiva betydelse som mänsklig livsfaktor. Härigenom får
skildringen en tragisk allmängiltig innebörd oberoende av den yttre
upplösningen. Ty för läsaren liksom för Julien står det efterhand
alltmera klart att det väsentliga problemet icke gäller den förmente
sonens identitet utan illusionens konfrontation med verkligheten. Hur
skall den bild Julien under trettio år drag för drag skapat av sonen
i sitt medvetande tala en jämförelse även med den rätte? Dessa
trettio år skulle i varje fall stå som ett gapande svalg mellan far och
son — "avståndet i tiden är det enda mot vilket man intet förmår".
— L’Homme du Brésil är ett gott exempel på hur en enkel
vardagsmänniskas öde under en förfaren berättares penna kan bli till ett
dokument av allmänpsykologiskt värde. Karaktärsteckningen är i
övrigt gjord med humor och pregnans, och miljöerna förefalla att
vara träffade på kornet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
