Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 juli 1934 - Lasse Madsén: Grannlandsromaner, norsk-dansk-finsk årskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 Lasse Madsen
Man får en frisk bild av livet i småstaden och på landet, given med
en flickaktig livfullhet och en äkta humor, som — förlåt — är
ganska överraskande hos en expressionist. Vill man bedöma boken som
konstnärlig helhet, ställer man sig frågande. Man har svårt att
förena dessa två stilar. Det är som avsåge de extatiskt lyriska
inpassen att höja den övriga prosan till en högre potens utan att förmå
det. Bärlinorna orka ej lyfta bron upp i rymden, som de skulle
vilja. Lämnar man allt djupsinne åsido och bära läser, finner man,
att det är en mycket fängslande läsning.
Olof Enckells "Vårt hjärta’’ är en byskildring från östligaste
ryss-betonade Finland. Boken är ytterst omsorgsfullt gjord, polerad och
med klara färger, som en noggrant målad tavla, kanske också litet
stillastående som en sådan. Rycks man ej med av berättelsens kraft,
så trivs man likväl med författarens bildade, melankoliska röst, hans
lugna psykologi. Denna graa trakt med dess neddämpade, inat
intensifierade liv är tydligen en inspirationskälla, som väl passar
författarens naturell.
En annan bondeskildring, fast från västra Finland, är Sillanpääs
"En mans väg". Det blir så lugnt, fridfullt, stämningsrikt, när man
träder in i Sillanpääs diktarvärld. Man känner sig samvuxen med
naturen, varje handling blir så meningsrik. Boken handlar om
kärlekens krokvägar, innan den finner sin hemstad. Allt Sillanpää rör
vid, blir så sant, självfallet, mannens erotiska krumbukter bli blott
som led i hans växt. Man gläds, att man inom denna förljugna
bondebransch finner något så äkta. Här slippa vi den klassiska, litet
museala schablonen. Sillanpää skildrar människor, inte kuriositeter.
På denna gård finns en examinerad ladugårdssköterska, som
tituleras fröken, man gör fetthaltsprov på mjölken och åker cykel på
kvällarna och tar buss till stån. Men bonden är dock så pass bonde,
att han passar på att betäcka stoet, när han far till svärföräldrarna
för att malå hustruns död. Vern vet, när han får tid sedan. Allt
är modernt men ända nära mullen. Här växer och gror allt stilla,
utan komplex, liksom rågen växer. Och som ett signum för
Sillanpääs konst stiger månen långsamt och tankfullt upp bakom taggade
skogskanten och sveper allt i ett välsignelsefullt, mystiskt ljus.
"En mans väg" är årets stora finska roman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
