Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 juli 1934 - Händelser och spörsmål - Roosevelt och ungdomsarbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avlägsnande av undervegetation och ris som kan befordra eldens spridning,
gallring av alltför tätbevuxna skogar m. m.
För administrationen av detta omfattande hjälpprojekt har av
presidenten tillsatts en direktör, Mr. Robert Fechner, en f. d.
fackföreningsfunktionär. Vid sin sida har denne ett råd sammansatt av representanter
för inrikes-, jordbruks-, arbets- samt försvarsdepartementet. Presidenten
är befullmäktigad att på egen hand avgöra frågor avseende lägrens
storlek och omfattningen av hjälpåtgärderna. De unga arbetare, som uttagas
till dessa frivilliga arbetsläger, erhålla 30 dollars i månaden — en
visserligen blygsam summa, men dessutom fria kläder, kost samt logi. Av
den kontanta lönen utbetalas endast 5 dollars till arbetaren; återstoden
sändes direkt till vederbörandes hem.
I april månad 1933 öppnades det första arbetslägret i Luray i staten
Virginia. Början var blygsam med 2,500 man, men verksamheten ökade
med lavinartad hastighet. Redan en månad senare var antalet i arbetsläger
sysselsatta ungdomar 275,000 och vid slutet av september hade siffran
ökat till i runt tal 315,000. Om man räknar med c:a 200 arbetare per
läger var hela antalet arbetsläger i augusti 1,440, därav 1,301 för
arbetslös ungdom och 139 för f. d. soldater. Denna stora moderna armé erhöll
namnet »Civilian Conservatoin Corps» eller i dagligt tal förkortat C. C. C.
Arbetarna i arbetslägren anställas för sexmånadersperioder men ha full
frihet att lämna lägret om de få anställning i den öppna marknaden.
Sedan de sex månaderna förflutit, kunna de välja mellan att återvända
hem eller binda sig för en ny 6-månadersperiod. C. C. C. består i första
hand av unga arbetare i åldern 18—25 år, men härutöver äro omkring
25,000 äldre arbetare anställda för den rent tekniska ledningen. Varje
läger har sålunda inom sig ett 15-tal utbildade skogsmän.
Den omständigheten att försvarsdepartementets medverkan tagits i
anspråk för administrationen av dessa arbetsläger eller att man anlitat
officerare som lägerchefer får icke uppfattas såsom om denna
frivilliga arbetstjänst skulle ha någon slags halvmilitär prägel. Anslutningen
är frivillig och urvalet av arbetare sker genom arbetsdepartementet.
Försvarsdepartementet har emellertid såsom särskilt lämpligt härför anlitats
vid utrustandet, transporten samt överinseendet av lägrens
iordningställande. Med andra ord, det militäras andel i verksamheten består endast
i vad som icke har att göra med själva arbetet, vilket senare
omhänderhaves av skogsförvaltningen. Någon militärisk drill inom arbetslägren
får icke förekomma, och den enda bestraffning som tillämpas är att de,
som icke iakttaga lägerbestämmelserna, avskedas och hemsändas.
För att fullt objektivt kunna bedöma denna hjälpverksamhet gjorde
M. Dubreuil ett besök i ett av lägren i trakten av Sperryville i Virginia.
Inredningen var primitiv men fullt ändamålsenlig. De enda byggnaderna
inom lägret voro smärre trähus, innehållande kökslokaler, matsal,
verktygsförråd samt kontor för administrationspersonalen. All inkvartering
sker i tält och detta gäller även för arbetsledningen. Köket var bl. a.
utrustat med kylskåp för att ständigt kunna hålla maten frisk. Tälten
voro försedda med brädgolv samt ett dubbelt lager av tältduk i taket.
Matsalen, vilken fick göra tjänst även som samlingsrum på kvällarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
