Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 juli 1934 - Händelser och spörsmål - Gregor Strasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
414 Händelser och spörsmål
nationalsocialismen — att ha tråcklat samman den idé som heter
nationalsocialism. Med andra ord — nationalism plus socialism som förutsättning
för en stark stat. Dessa ord äro Strassers politiska formel. Och det
är slående egendomligt, att just samma sak dyker upp hos general
Schleicher, endast med den skillnaden, att Strasser lade betoningen på
formelns sista del och Schleicher på den första.
Vad Strassers inställning till de sociala frågorna i övrigt beträffar
så var den känslomässig men också parad med en rent förnuftsmässig
uppfattning av det kapitalistiska systemet. Vi se således att Strasser var
den minst mysteriöse bland nazismens alla ledarpersonligheter. Han var
dessutom den verklige kännaren pä det sociala gebitet, där både Hitler,
Göbbels och Rosenberg äro rena dilettanter och analfabeter i allt som1
rör samhällsekonomi. Det oomkullrunkeliga beviset härför finns i det
skarpt tänkta föredrag i Sportpalatset den 22 okt. 1932, som numera
finns i en liten broschyr och ligger till grund för hela den arbetsplan
som Ley opererar med.
Var Schleicher den hänsynslöse politiske intriganten, som ockrade på
sin oantastbarhet, Röhm den sanne legoknekten från trettioåriga krigets
dagar, så var Strasser den nazistiska rörelsens idealgestalt. Som typ var
han det pregnantaste uttrycket för sin tid och sin miljö och sin nation,
stolt, äregirig, och hade som person denna kraft som låter gestalteli
raka upp över hopen på ett sådant sätt att han göres till ledare.
Till sitt yttre var han just Göbbels motsats. Lång, bred och stram som
en tysk soldat i Friedrichs stil. Ett huvud som var stort och grovt i sina
drag men likväl tilltalande, ty ögonen voro klart blå och typen blond,
den verklige ariern, till skillnad från sin lumpne fiende Göbbels, om
vars ursprung det tvistas. Strassers intelligens bländade. Då man hörde
honom, trodde man sig lyssna till en trollkonstnär och man hade svårt
att slita sig loss från hans ord, i synnerhet då han brassade på med
sin socialistiska kanon mot kejsarväldet och den stupida nationalismen.
I talarstolen var han ett fenomen, snabb med gensvar, och inte sällan
brot han motståndet med sitt känslomoment. Han hade som alla
politiker sina fel. Dessa voro fastfrakaide vid en viss streberinställning,
men dessa fel förlät man honom, ty han kompromissade ej utan stred
till slutet för det han ansåg vara riktigt.
Det hånfulla tillmak Göbbels gav sin politiske medbroder, »idéernas
mekaniker», kan Strasser bära med stolthet. Ty Göbbels är tom på
verkliga idéer. Hans enda slagkraft består i detta: vill man hålla partiet
intakt måste man slå på de primitiva lidelserna i massan. Detta är
Göbbels intrument.
Att Strasser är bland offren för terrorn är ingen tillfällighet. Man
skjuter ej av tillfällighet den man, som mer än alla andra symboliserar
inte blott nazismens idé utan fast mera den nationella socialismens idé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
